Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hendrik Antoon Lorentz av lektor D. Enskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En genomskinlig kropp har däremot förmågan att meddela
ljusetern i dess inre en viss bråkdel av sin egen hastighet. Denna
bråkdel bestämmes av Fresnels koefficient, som är en funktion
av ämnets brytningsindex. Ur dessa förutsättningar kunde
Fresnel förklara bl. a. ett försöksresultat av Arago, att ljuset från
en stjärna passerar ett prisma på samma sätt som ljuset från en
terrestrisk ljuskälla, samt det faktum, att aberrationens storlek
icke påverkas därav, att kikaren fylles med en vätska.
Stokes, som icke fann Fresnels hypoteser tillfredsställande,
hade uppställt en annan teori, enligt vilken etern inom jorden
och i dess grannskap deltog i jordens rörelse. Enligt denna
hypotes var det utan vidare klart, att lagarna för ljusets brytning
och reflexion icke kunde bero av jordens rörelse. Stokes hade
vidare visat, att eterns rörelse i allmänhet måste åstadkomma en
viss vridning av ljusvågen. Om eterns rörelse antogs virvelfri,
blev den totala vridningen beroende enbart av eterns
hastigheter i de båda ändpunkterna av ljusstrålens väg och hade just den
storlek, som den borde ha för att åstadkomma aberrationen.
Lorentz visade, att denna skenbart så enkla teori led av en
inre motsägelse. Om man antar, att etern är inkompressibel, och
föreskriver, att normalkomposanten av eterns hastighet vid
jordytan skall överensstämma med jordens hastighetskomposant i
samma riktning, så är eterns rörelse i övrigt fullt bestämd och
kan beräknas. Det visar sig då, att tangentialkomposanterna av
de nämnda hastigheterna i allmänhet äro olika. Skall man kunna
undgå denna slutsats, måste man göra tämligen osannolika
antaganden om eterns kompressibilitet.
Lorentz uppställde till en början en förmedlande teori. Han
medgav, att etern i viss mån medföres av jorden, och antog i
likhet med Stokes, att eterns rörelse överallt är virvelfri. I allmän-
hade kropparna dock en rörelse i förhållande till den eter, som
de innehöllo. Lorentz antog vidare i anslutning till Fresnel,
att en genomskinlig kropp har förmågan att meddela en ljusvåg,
som fortplantar sig genom etern i densamma, en genom Fresnels
koefficient bestämd bråkdel av kroppens egen relativa hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
