Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ham men flyttade redan samma år till Cambridge, där han blev
assistent till J. J. Thomson vid Gavendishlaboratoriet. Här
började han sina i det följande refererade undersökningar, som
emellertid avbrötos av kriget, under vilket han var teknisk assistent
vid flygmaskinsfabriken i Farnborough. 1919 återupptog han
sitt arbete med mass-spektrografen och blev fellow vid Trinity
College 1920 samt medlem av Eoyal Society 1921. Han fick
många utmärkelser för sina forskningar, däribland Nobelpriset i
kemi 1922.
Inledning. Alltsedan den engelske kemisten Prout 1815
uppställde sin bekanta hypotes att alla grundämnens atomer äro
uppbyggda av väteatomer, har det ur teoretisk lika väl som ur praktisk
synpunkt varit av stor vikt att få så noggranna
atomviktsbestämningar som möjligt. Prout grundade nämligen sin sats på den
åsikten, att de flesta grundämnenas atomvikter äro hela tal, om vätets
atomvikt tages till enhet. Senare, noggrannare
atomviktsbestämningar visade, att detta ej är riktigt; heltaliga atomvikter erhållas
ej heller om man, som av praktiska skäl alltid göres, sätter syres
atomvikt lika med 16. Oriktigheten av Prouts hypotes syntes
därmed bevisad, men en möjlighet att rädda hans
grundantagande uppkom med Einsteins relativitetsteori (1905).
Stabiliteten hos grundämnenas atomer gör det nämligen sannolikt att,
om Prouts hypotes är riktig, en stor energimängd frigöres, då
ett antal väteatomer sammansluta sig till en tyngre atom.
Enligt Einstein medför denna, energiförlust (E) en motsvarande
viktsförlust av storleken Ej c2, där c är ljusets hastighet. Prouts
hypotes behöver alltså ej innebära, att de tyngre grundämnenas
atomvikter äro multipler av vätes.
En annan möjlighet att förklara motsägelsen mellan Prouts
hypotes och resultaten av atomviktsbestämningarna vanns vid
studiet av de radioaktiva ämnena. Man fann nämligen bland dem
grupper, »plejader», om vardera upp till 7 element, vilka hade
olika atomvikt och radioaktiva egenskaper men identiska fysiska
och kemiska egenskaper så när som på dem, som direkt bero på
atomvikten, såsom täthet, diffusionskonstant m. m. Dylika
element kallas isotopa. Deras atomkärnor ha olika massa och
2—293023.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
