Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stant, då en liten ändring därav medförde en dubbelt så stor
relativ ändring i de beräknade atomvikterna. En annan var, att
linjerna ej blevo räta och jämnbreda utan buktiga, beroende på
att kantstrålarna ej avböjdes lika mycket som mittstrålarna.
Springan i plattan X genomsläppte endast en del av dessa linjer,
och på grund av en svag asymmetri i apparaten ej den mellersta,
lodräta delen utan en lutande och ej jämnbred del. Det kan visas,
att den kant på linjerna, som bildas av de mest avböjda
strålarna (till vänster på fig. 3 och spektrogrammen), är skarpast, och
dess läge beror ej på intensiteten (öppningen hos bländaren Kx),
såvida ej ljusgårdsbildning inträder. Motsatta kanten däremot
flyttar sig åt höger, så att linjen blir bredare, då intensiteten
ökas. I spektret VII a fig. 8, som upptagits på samma sätt som
VII b (se ovan), har //2-linjen på grund av för stor bländare
blivit breddad och ligger därför skenbart osymmetriskt mellan
//-linjerna. Dess vänstra kant ligger dock mitt emellan
//-linjernas vänstra kanter. I VII c har smalare bländare använts,
varför full symmetri råder. Ännu en svårighet med
koicidensmetoden låg i att få vissa linjer tillräckligt intensiva. Då Ö är
en apparatkonstant, är enligt (1) för linjer av samma ordning
energin hos de av bländaren genomsläppta partiklarna
proportionell mot elektriska fältstyrkan och oberoende av massan. I
vanliga fall väljes E så, att det genomsläppta strålknippet får största
möjliga intensitet. Då energifördelningen är i stort sett
densamma för alla slags partiklar, ger samma fältstyrka maximal
intensitet för alla linjer. I förbigående kan nämnas, att man genom
ändring av magnetiska fältet kan bringa de alltid närvarande
vätemolekylstrålarna på willemitskärmen Y (fig. 4) och utnyttja
dem för inställning på maximal intensitet för de linjer, som
skulle fotograferas. Vid koincidensmetoden arbetar man med
två olika fältstyrkor, varvid endast den ena kan ge maximal
intensitet. Då energifördelningen beror på rörets hårdhet, kan
man dock i viss grad undvika denna svårighet genom att ändra
rörets hårdhet mellan upptagningarna.
Några mätningsresultat. Det första ämne, som undersöktes
sedan apparaten utprovats, var neon, detta i avsikt att bekräfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
