Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tidigare ej fullt bevisande försöken, som visat, att det var
sammansatt av två isotoper med atomvikten 20 och 22. Astons
försök bekräftade, att detta är riktigt och att atomvikterna inom
noggrannhetsgränsen, 1 °/oo, äro heltaliga. Man kunde tänka sig,
att linjerna vid 20 och 22 framkallas av andra ämnen, t. ex. den
senare av dubbelt laddade kolsyremolekyler (molekylarvikt 44),
men detta motsäges av att linjerna jämte motsvarande av andra
ordningen 10 och 11 uppträdde först då neon insläppts. Om ej
neon bestode av isotoper, skulle man fått en linje vid 20.2, men
därav syntes ej ett spår. Neonlinjerna synas på spektrum I
fig. 8. För att skilja de båda neonisotoperna åt betecknar man
dem med Ne20 och Ne22, samt analogt för andra ämnens isotoper,
d. v. s. man sätter som index det hela tal, som ligger närmast
deras atomvikt och i de flesta fall avviker därifrån med högst
1 %o- Detta kallas isotopens masstal.
Nästa ämne, som prövades, var klor (atomvikt 35.46). Det
infördes i form av fosgen (COCl2). Starka linjer erhöllos vid 35 och
37 samt svaga andra ordningens linjer vid 17.5 och 18.5. Linjer
vid 36 och 38 tillskrevos ej klorisotoper utan molekylerna HCly°
och HCl87, detta dels därför att deras andra ordningens linjer
saknades (erfarenheten visar, att molekyler sällan ge mera än
första ordningens linje) dels på grund av linjer vid 63 och 65,
motsvarande COClZ5 och COCl37. Funnes klorisotoper 36 och 38,
skulle man även ha fått linjerna 64 och 66, den senare dock täckt
av en högre ordningens kvicksilverlinje. Se II—IV fig. 8.
Härefter kom turen till argon (atomvikt 39.9). Resultatet
blev en stark linje vid 40.00 och en svag vid 36. Kväve hade en
enkel linje vid 14. Härefter undersöktes helium och väte. Båda
befunnos vara enkla. Då de ligga väl långt från kända
referenslinjer för att direkt jämföras med dessa, jämfördes He genom
inneslutningsmetoden med 0++ och H2 med He. Resultatet blev
för He 4.00 och för H 1.008 i god överensstämmelse med kemiskt
bestämda värden. Dessutom påvisades förekomsten av
treatomigt väte, något som redan J. J. Thomson observerat.
Beträffande övriga undersökta ämnen skall ingen detaljerad
redogörelse lämnas utan endast resultaten meddelas i en senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
