Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar av proceduren två fraktioner, som skilde sig 1/2 °/00 i täthet.
Harkins har även använt metoden på kvicksilver men, som
redan nämnts, vunnit bättre resultat med diffusionsmetoden.
Samma metod har av Brönsted och Hevesy använts på
klorväte och av Brönsted och fröken Lögstrup på kalium. I båda
fallen ändrades koncentrationsförhållandet mellan isotoperna med
några procent. Det sista försöket är särskilt intressant, då det
befanns, att kaliumfraktionernas radioaktivitet var direkt
proportionell mot deras halt av K41. Det förefaller sålunda, som om
endast denna isotop vore radioaktiv. Slutligen har metoden av
Egerton och Lee med framgång tillämpats på zink; däremot
misslyckades Brönsted och Hevesy med bly.
Nära besläktade med denna metod äro vissa andra, som
grunda sig på de lättare isotopernas större reaktionshastighet; man har
t. ex. låtit en klorväteström stryka över en vattenyta i
förhoppning att HCl35 skulle absorberas snabbare än HCl37. Alla dylika
försök ha emellertid misslyckats. Andra felslagna försök grunda
sig på att isotoper borde kunna skiljas genom centrifugering eller
tyngdkraftens inverkan (NaCl i havsvatten, neon i atmosfären).
I båda fallen beror misslyckandet på konvektionsströmmar, som
åter blanda isotoperna. Ej heller diffusion eller elektrolys i
vattenlösningar har lett till resultat, något som teoretiskt var att
vänta. Två föreslagna metoder bero på särskiljandet av
gasblandningar genom elektriska urladdningar vid lågt tryck, varvid den
ena gasen samlas vid anoden, den andra vid katoden (F. Skaupy),
samt genom stor temperaturskillnad mellan olika delar av det
kärl, i vilket gasen befinner sig. Härvid samlas den tyngre gasen
till kärlets kallare del, den lättare till dess varmare del (Enskog,
Chapman). Ingendera metoden har ännu prövats på isotoper.
Merton och Hartley prövade 1920 en fotokemisk metod. Vitt
ljus fick passera genom klorgas, som skulle tjänstgöra som
ljusfilter och genom sin större halt av Cl35 än Cl31 i högre grad
absorbera de våglängder, som excitera den förras molekyler än dem som
excitera den senares. Då ljuset sedan passerade genom en
blandning av klor och väte, skulle huvudsakligen bildas HCl37. Denna
kan på kemisk väg skiljas från det klor, som ej förenats med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
