Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var för sig uppfånga de strålknippen, som motsvara olika
isotoper. Man skulle då i en enda operation uppnå fullständigt
särskiljande av isotoperna. M. Morand, som utfört försöket på
litium, synes dock ej ha lyckats framställa vägbara mängder av
dess isotoper. Diffusionsmetoden tillämpades redan 1913 av
Aston på neon (se sid. 18). Härvid lät han gasen diffundera
genom porösa lerrör. Brönsted och Hevesy separerade 1921
kvicksilvers isotoper genom att kvicksilverånga fick diffundera
genom ett stort antal fina hål i en platinaplåt. Den
genomdiffunderade ångan kondenserades, och kondensatets täthet
befanns understiga vanligt kvicksilvers med 0.013 °/00.
Anrikningsgraden var sålunda mycket liten. W. D. Harkins har jämte
flera medarbetare sedan 1916 tillämpat metoden på klor och
kvicksilver. 1928 har han genom fraktionerad diffusion genom
filtrerpapper framställt flera cm3 av två olika kvicksilverfraktio-,
ner, som skilja sig 0.189 enheter eller nära 1 °/oo i atomvikt. Detta
är den största anrikning som hittills uppnåtts.
Principen för den ideala destillationen är följande. Om en av
isotoper bestående vätska är i jämvikt med sin mättade ånga, så
är koncentrationsförhållandet mellan isotoperna detsamma i
ångan som i vätskan; i motsatt fall skulle man kunna uppnå en
anrikning genom vanlig destillation, vilket ej är fallet.
Förhållandet mellan antalet molekyler av de olika isotoperna, som per
tidsenhet genomtränger vätskeytan i riktning från ångan till
vätskan är dock ett annat och förskjutet till de lättare
isotopernas förmån; detta beror på deras relativt större hastighet. Antalet
molekyler av de olika isotoperna, som utträda ur vätskan till
ångan, är lika med antalet, som intränga i vätskan, då ju
jämvikt råder. Det förra antalet ändras ej, om man kontinuerligt
avlägsnar ångan, så att inga molekyler från denna återvända till
vätskan; de tyngre isotoperna komma att anrikas i vätskan, då
de lättare destillera bort fortare. Metoden tillämpades av
Brönsted och Hevesy 1921 på kvicksilver. Den från en
kvicksilveryta i högvakuum vid 45° temperatur utträdande ångan
kondenserades på en omedelbart däröver befintlig glaskolv, fylld med
flytande luft. På detta sätt erhölls genom ett stort antal upprep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
