Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förhärskande teoris råmärken. Han förnyade
korpuskular-teorien för ljuset, i det att han tänkte sig det PLANCKska
energi-kvantet vara av materiell natur, ägande vid sidan av sin energi
även en rörelsemängd. I en rad av experiment nåddes en
glänsande bekräftelse: den fotoelektriska effekten förklarades och i
CoMPTONeffekten (stöt mellan elektron och ljuskvanta) fann man,
att det PLANCKska ljuskvantet är underkastat den klassiska
mekanikens lagar om energiens och rörelsemängdens konstans.
Härmed har man kommit fram till en dualistisk
uppfattning om ljuset. För att kunna förklara vårt vetande på detta
område måste vi nämligen tillgripa både vågteorien och
korpuskularteorien, men dessa äro ej längre, som på sin tid Newtons
och Huyghens’ teorier, två konkurrerande, de äro två parallella,
som ytterligare äro bundna vid varandra därigenom, att
vågteoriens svängningstal tjänar till att definiera korpuskeln i den
parallella teorien.
Medan på detta sätt vår uppfattning om ljuset undergick en
fullkomlig revolution, blev svaret på frågan om katodstrålarnas
natur ytterligare säkrat genom en rad ypperliga undersökningar
av C. T. R. Wilson, Geiger samt Millikan, vilken sistnämnda
exakt bestämde elementarladdningen, det elektriska
elementarkvantet.
Man torde kunna säga, att de två sista årtiondena varit en
atomteoriernas guldålder inom fysiken. Denna inleddes 1913 med
arbeten av Bohr, då han på den RuTHERFORDska atommodellen
tillämpade Plancks kvanthypotes. Hans teorier utvecklades
ytterligare av Sommerfeldt, vilken i atommekaniken införde den
EiNSTEiNska relativitetsteorien. Men trots alla framgångar, som
nåddes, hopade sig i teoriernas väg svårigheter, som syntes
omöjliga att bemästra. Bland annat genom arbeten av Ehrenfest
lät där sig ana, att för klarläggandet av atomens mekanik
fordrades ännu ett steg till det som Planck, Einstein och Bohr
tagit bort ifrån den klassiska mekaniken.
Det blev Louis de Broglie (1923) förunnat att taga detta steg
ut ur de hopade svårigheterna. Detta skedde genom den djärva
hypotesen om materievågorna, där för första gången inom fysi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
