Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här är t/’ vågfunktionen, m och e elektronens massa respektive
laddning. Kan E betraktas som konstant (= E0), vilket i en
kristall åtminstone tillnärmelsevis är fallet, blir lösningen till
differentialekvationen en plan våg, med våglängden i vacuum (jmf.
ekv. (1)):
(4’) l0 = h/\f2me V = h/mv
och i kristallen
(4") l = h/\’2me(V + E0).
När på detta sätt elektronens vågnatur blivit teoretiskt
etablerad uppställde sig frågan, om man experimentellt kan påvisa
samma fenomen för elektronstrålar,’ som man tidigare funnit för
ljuset och som varit det säkraste stödet för dettas vågnatur
d. v. s. diffraktions- och interferensfenomen.
Elsasser framhöll (1925) den påfallande analogi som finnes
mellan Ramsauers undersökningar över ädelgasernas anomala
absorption av långsamma elektroner och den av Mie på klassisk
grund utarbetade teorien för ljusets böjning kring kolloidala
kulor. I det förra fallet finns där en viss hastighet, i det senare en
viss våglängd vid vilken absorptionen är starkast, (mångdubbelt
den normala), och de kurvor som ange fenomenets förlopp äro
av samma form. Genom att tilldela elektronerna en de
Broglie-våg och betrakta dennas spridning, trodde sig Elsasser kunna
göra kvalitativt reda för Ramsauers resultat.
Även tecken som talade för inteferens tycktes förefinnas i ett
arbete av Davisson och Kunsman (1923). De hade undersökt
spridningen hos från platina- och magnesiumkristaller reflekterade
elektronstrålar och funnit, att det framför allt vid platina
uppträder vissa privilegierade reflexionsvinklar för strålarna.
Davisson tänkte sig detta bero på arrangemanget av elektronerna
i platinaatomen. Elsasser försökte sig även här på en
vågmekanisk tydning men fann på sin höjd kvalitativ överensstämmelse;
kvantitativt fanns där en diskrepans på ungefär 100 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
