Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den genom upphettningen avgasade ytan åter började adsorbera
gas. Sedan dessa upphettningar repeterats 10 å 12 gånger kvarstod
maximivärdet på strålarnas intensitet oförändrat under flera
timmar. Vidare försvunno helt de tre nyss omnämnda, anomala
strålknippena. I deras ställe uppträdde under 220 volt en rad nya vid
andra vinklar och spänningar, vilka visade sig vara speciellt
känsliga för förekomsten av gas på ytan. Man kunde för dem följa, hur
intensiteten varierade motsatt med anhopningen av gas på ytan,
från maximum, då ytan var ren till noll, då man genom
tryckstegring i apparaten fått ett kraftigt gasskikt utbildat. På grund
av dessa omständigheter ligger det nära till hands att antaga, att
dessa reflexionsstrålar härröra från nickelytans plangitter. Att
man verkligen här kan vänta sig vara i stånd att iakttaga dylika
strålar beror på, att de ha en intensitet, som närmar sig den, man
bör finna vid rymdgitterreflexion. Vid denna deltaga nämligen
på grund av nickelkristallens stora absorptionsförmåga vis a vis
elektronstrålarnas endast de allra översta atomlagren, och
förutsatt att varje atomlager sprider samma bråkdel av den mot
detsamma infallande intensiteten, så kan skillnaden i styrka
mellan en rymdgitterstråle och en ytgitterstråle ej bli alltför
betydande. Framför allt gäller detta strålar med en mycket
sned utgångsvinkel, vilka tydligen ha att tillryggalägga en
relativt lång väg inne i kristallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
