Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att göra reda för de betingelser, under vilka dessa strålar
uppträda, kan man betrakta kristallen som ett rymdgitter och
använda den BRAGGska cosinusformeln. Men det torde vara
enklare att behandla problemet på följande sätt: varje atomlager i
kristallen verkar som ett plangitter, och det ljus, som lämnar
detta atomlager, uppfyller alltså plangitterrelationen. Denna
ekvation är grafiskt återgiven i fig. 12, där våglängden / är
avsatt som funktion av sin 0. För var och en av de tre huvudazimut
har där dragits tre räta linjer, som svara mot l:a, 2:a och 3:e
ordningens reflexionsmaxima från de mot respektive
huvudazimut svarande planen. På dessa räta linjer måste alltså även
rymdgitterstrålarna ligga. Men i allmänhet samverkar det ljus,
som sprides från de olika atomlagren, därhän, att den samlade
intensiteten blir noll. Det är endast under vissa betingelser, som
bero på våglängden, 0, avståndet mellan atomplanen och dessas
förskjutning i förhållande till varandra, som bidragen från de
olika lagren äro inbördes i fas. De värden på l och Q, för vilka
detta inträffar äro inprickade på diagrammen i fig. 12 med kors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
