Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärpan i bestämningen av diffraktionsmaxima ökades genom
att skärma för de från ytan reflekterade strålarna och endast
arbeta med dem, som varit inne i kristallen. Härigenom
minskades intensiteten väsentligt, men var dock fortfarande tillräcklig
för att möjliggöra mätningar med en känslig elektrometer.
Resultaten återgivas i tabell VIII. Osäkerheten i dessa
bestämningar överskrider icke 20 %. Överensstämmelsen med de förut
funna värdena på E är god. Det torde härmed vara
experimentellt fastslaget att E är att uppfatta som en materialkonstant.
Tabell VIII.
Metall
Ni
Ca
Ag
Au
Al
Pb
E i volt...........
16
14
14
14
14
11
Samtliga här ovan beskrivna arbeten ha sysslat med
elektron-diffraktion vid kristallgitter. Man kan fråga sig om där icke
uppträder elektronböjning även vid vanliga, mekaniskt ritsade
gitter. Svaret på denna viktiga fråga är jakande, och har även det
blivit givet av Kupp.
Han använde härvid den i röntgenskopien av A. H. Compton
införda metoden med strykande infall. En stråle får under en
infallsvinkel Q oo 90° falla mot ett gitter. Den reflekterade
strålen träffar vid R en fotografisk plåt (se fig. 19). Uppstår böjning
Fig. 19.
vid gittret, kan böjningsvinkeln a bestämmas med hjälp av
vinkeln 0, det uppmätta avståndet från gittrets mitt till plåten och
avståndet BR mellan böjningsbilden och den ordinära
reflexionsbilden. Man finner, emedan vinklarna äro små:
(13) nl = Cl-a(a + 20) .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
