Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rupp lät elektronstrålar från en wolframkatod K (se fig. 20)
genom bländarna bl9 b2 och b3 infalla mot gittret. I figuren är
vidare G en glödtråd, som användes för att injustera gittret med
vanligt ljus. Mellan G och K ligger en positiv spänning av 12
Fig. 20.
volt, mellan bx och K den variabla positiva huvudspänningen.
W är en wolframspiral, som användes för att rena gitterytan
genom beskjutning med snabba elektroner (uppvärmning), och F
är filmhållaren. Filmen är sensibiliserad med olja. M är en kort
magnetspole på 10,000 varv. Med dess hjälp kan bländaren bx
skarpt avbildas på filmen. Det gäller nämligen att ett dylikt
kort, med elektronstrålarna parallellt, magnetfält på dem verkar
som en samlingslins. Man kan till och med visa, att om bländarens
(elektronkällans) avstånd till spolen (linsen) betecknas med a,
och filmens (bildens) avstånd med &, så gäller att
1/a + 1/6 = 1/f,
där / (brännvidden) endast beror på spolens dimensioner, dess
magnetfält och elektronernas hastighet.
I fig. 21 är ett fotografi av försöksuppställningen återgivet.
Man ser katoden till höger, koncentrationsspolen i mitten och
filmhållaren till vänster.
Det försöksmaterial, som Rupp erhöll, kunde behandlas efter
två skilda metoder, en relativ och en absolut. I uttrycket (13)
äro storheterna l och Q okända. Enligt den relativa metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
