Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid sidan av de arbeten över elektronstrålarnas diffraktion, för
vilka här ovan redogjorts, finnes där en hel rad arbeten på
samma område av olika författare, bland vilka kanske framför andra
märkas Kikuchi och Tartakower. Kikuchi har gjort en serie
vackra undersökningar framför allt på glimmer, som han har
lyckats framställa i så tunna skikt, att de kunna betraktas
som tvådimensionella. Tartakower tycks rent av vara den
förste, som påvisat böjningen av elektronstrålarna vid passage
genom tunna metallfolier, men hans arbete, som upplästes för
den ryska vetenskapsakademien» i Leningrad i slutet av år 1927,
har först på allra sista tiden blivit publicerat i de gängse
tidskrifterna. Av intresse är också en undersökning av Ponte, som
lyckats upptaga pulverdiagram (Debye—Scherrer-) av några
metalloxider.
För att göra analogien mellan ljuset och katodstrålarna ännu
fullständigare borde det slutligen vara av största intresse, om
man för de senare kunde påvisa några polarisationsliknande
fenomen.
Söker man göra reda för, vad som menas med en polarisation
av elektronstrålarna, ligger det nära till hands att antaga, att
denna sammanhänger med föreställningen om den roterande
elektronen, som 1925 infördes i spektroskopien av Uhlenbeck och
Goudsmit och som där visat sig ytterst fruktbar. Polarisationen
svarar enligt denna uppfattning mot en gemensam inställning av
elektronrotationen, elektronspinnet, hos alla de elektroner som
konstituera en stråle. Två strålar med spinnen motsatt riktade
äro alltså ej i stånd att interferera med varandra lika litet som
två ljusstrålar, vilkas polarisationsplan bilda 90° vinkel med
varandra. Det har även lyckats Darwin (1928) att visa, hur teorien
om elektronspinnet låter inordna sig under vågmekaniken,
varigenom denna föreställning om elektronstrålens polarisation
vunnit teoretisk stadfästelse.
Det har utförts ett flertal arbeten i syfte att påvisa
elektronvågens polarisation. Man har bland annat gjort undersökningar
med en försöksuppställning erinrande om Nörrenbergs
klassiska polarisationsförsök. Härvid ha två polerade kristallytor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
