Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar över elektronernas vågnatur av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått ersätta Nörrenbergs speglar, och mot den ena av dessa
(polarisatorn) ha elektronerna fått infalla under varierande
vinklar. Så har analysatorn vridits kring strålens reflexionsriktning,
och intensiteten i de olika lägena har bestämts, utan att man
lyckats påvisa någon variation hos denna med analysatorns
vridning. Man har även försökt påvisa polarisation hos
elektronstrålar, som passerat genom ett magnetiskt fält, vilket man
antagit haft ett riktande inflytande på elektronspinnet. Härvid
har man som analysator använt en snedställd kristallyta som
vridits med den infallande strålen som axel. Ej heller vid dessa
försök ha några omständigheter, som säkert tala för polarisation,
framkommit.
Man torde därför tryggt kunna säga, att alla experiment med
syfte att påvisa elektronstrålarnas polarisation misslyckats.
Till yttermera visso ha Darwin och Frenkel kunnat visa, att
någon polarisation av elektronvågen i allmänhet ej förekommer
vid reflexion mot en kristallyta eller kan påvisas efter
genomgången av ett magnetiskt fält. Det är endast i några närmast
hypotetiska fall, som en dylik verkan kan uppträda. Frågan,
om dessa medgiva ett påvisande av polarisationen och därmed
ett direkt, experimentellt fastställande av elektronspinnet, torde
ännu få betraktas som öppen.
Genom alla de vackra försök över elektronstrålarnas
diffraktion, som här ovan beskrivits, har föreställningen om dessas
vågnatur ställts utom allt tvivel. De visa det berättigade i att den
för ljuset gällande dualismen överförts till att gälla även materien.
De framhäva på ett glänsande sätt den nyfunna likheten mellan
ljus- och elektronstrålar. Lägger man därtill den sedan länge
välbekanta skillnaden, som härrör från elektronernas laddning
och massa, så torde man med Darwin kunna formulera det
fundamentala i denna likhet och denna skillnad med satsen:
ljuskvantat är en elektron utan laddning och utan massa.
Till sist kan det kanske vara av intresse att påpeka, att de
resultat, som vunnits vid elektronböjningsförsöken, på ett
utomordentligt vackert sätt ha visat sig vara av djupt ingripande
betydelse för helt andra områden inom den modärna fysiken. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
