Kosmos / Band 7. 1929 / 111 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RAMAN-EFFEKTEN.

Av E. Hulthén.

För omkring åtta år sedan påbörjade professor Raman i
Calcutta omfattande undersökningar över fenomen, knutna till
ljusets diffusion. Raman har vid ett tillfälle angivit Lord
Rayleighs bekanta teori över himlens blåa färg som den inspirerande
faktorn uti dessa undersökningar, vilka med utgångspunkt från
experimentella försök voro ägnade att söka utreda en rad liknande
fenomen, såsom t. ex. den blå tonen i djupa vattenskikt,
opalescensen i massiva isblock o. s. v. Som så ofta är fallet, när det gäller
att söka realisera en allt för vidlyftig plan, kommo emellertid
Raman och hans elever snart, att fördjupa sig i ett oförutsett
detaljfenomen på ett sätt, som de väl knappast kunnat ana. För att
emellertid se hela denna utveckling i sitt inre sammanhang skola
vi börja med Rayleighs teori.

Då en ljusstråle passerar ett tomrum, kan dess bana icke
påvisas av en iakttagare, som befinner sig utanför densamma. Detta
förhållande ändras emellertid, då strålen passerar en gas, vätska,
kristall etc. I luft befintliga rök- eller dammpartiklar giva upphov
till mer eller mindre starka ljusreflexer (Tyndall-effekt). En
oändligt mycket svagare ljusspridning förorsakas emellertid
genom de av primärstrålen träffade molekylerna, vilka emittera
en till denna kohärent sekundärstrålning. Rayleigh behandlade
teorien för denna ljusdiffusion under förutsättning att
molekylerna äro isotropa partiklar, varur följer att den spridda
strålningen bör vara fullständigt polariserad i den mot primärstrålen
vinkelräta riktningen. När vi i det följande tala om
polarisationstillståndet hos den spridda strålningen, hänvisas alltid till denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>