Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 E.Hulthén
Först övertygar han sig om fenomenets universella karaktär.
Med hjälp av ett 7’ teleskop-objektiv koncentreras solljuset i
vätskan, vars diffusa strålning analyseras medelst
komplementärfiltra. Ett 80-tal undersökta föreningar visa genomgående den
sökta effekten. Emellertid finner Raman — Krishnan assisterar
honom — att den nya strålningen för några organiska substanser
jämte C02 och N20 även visar en märkbar depolarisation. Detta
komplicerar åter problemet. Dock finner Raman det avgörande
beviset för sin tydning genom spektroskopisk undersökning av
den diffusa strålningen. Ljuset från en //(/-kvartslampa
filtreras monokromatiskt, så att t. ex. endast linjen 2 4 358
förekommer i primärstrålningen. Upptagningar över den diffusa
strålningen med en ljusstark spektrograf visade nu, förutom denna
linje, en eller flera mycket svaga långvågiga komponenter, vilka
icke förekommo i den primära strålningens spektrum. För att
kunna fastställa dessa linjers natur studerar Raman effekten hos
andra starka Hg-linjer (l 3 650, 4 047) och finner, att
frekvensavståndet mellan dessa och de modifierade linjerna överallt äro
desamma. Detta utesluter med ett slag möjligheterna att hänföra
dessa linjer till en fluorescensstrålning. Särskilt analogien med
CoMPTON-effekten synes härvid hava väglett honom. I anslutning
till Kramers dispersionsteori tyder Raman fenomenet på följande
sätt. Det infallande ljuskvantet hv avgiver till molekylen
energimängden hv*, svarande till vad som erfordras för att försätta
denna uti ett högre kärnsvängningstillstånd. Vi åskådliggöra
detta genom följande reaktionsschema för molekylen och
ljuskvantat:
Molekyl + primärstrålning ^ Aktiverad molekyl + modifierad
strålning.
Såsom schemat antyder kan processen även förlöpa i motsats
riktning, så att ljuskvantet hv vid kollision med en aktiverad
molekyl ur denna upptager energimängden hv* och att således
den modifierade strålningen innehåller frekvensen v + iA
Intensitetsförhållandet mellan de långvågiga (v—v*) och de
kort-vågiga (v + v*) komponenterna bör väntas närmast motsvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
