Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ramans upptäckt. I ett föredrag hållet vid South Indian Science
Assoc. den 16 mars 1928 redogör Raman för ett nytt slag av
strålning, som av honom och hans medhjälpare iakttagits vid
undersökningarna över ljusdiffusionen i vätskor. Raman synes redan
tidigt hava varit detta fenomen på spåren. Sålunda meddelar
han i arbetet »Molecular Diffractions of Light» (Calcutta Univ.
Press 1922) följande iakttagelse. Depolarisationen hos den
diffusa strålningen från destillerat vatten ökas märkbart, då ett
violett strålfiltrum införes i primärstrålens väg. Samma effekt
finner Raman och Rao hos metyl- och etylalkohol. Sommaren
1923 studerar Ramanathan samma vätskor och finner vid
användning av Stok.es metod »korsade filtra» (komplementära
färgfiltra), att dessa icke helt förmå utsläcka ljusdiffusionen. Han
tyder fenomenet som en svag fluorescens ifrån någon okänd
förorening i vätskan. Trots upprepad, långsam vakuumdestillation
vid låg temperatur envisas emellertid denna »fluorescens» att
uppträda. Krishnan undersöker sommaren 1924 ett 60-tal
vätskor och finner effekten utpräglad hos några av dessa. Han
påpekar, hurusom en viss relation måste existera mellan fenomenet
i fråga och vätskans kemiska konstitution, liksom också att det
framträder starkast hos de polära molekylerna.
Ehuru fenomenet tills vidare angives som en fluorescens,
ställer sig Raman avvaktande beträffande tydningen härav. I själva
verket är det mycket svårt att häri se någon avvikelse från de
vanliga fluorescensfenomenen, i det att den sekundära strålning,
som passerar genom de korsade filtra, kan tydas som
Stokes-eller anti-stokes-strålning. Raman styrkes emellertid i sina
misstankar häröver genom en av Venkateswaren i januari 1928
gjord iakttagelse, enligt vilken strålningen visar en nästan
fullständig polarisation. Detta kan ej vara fluorescens, eftersom denna
alltid visar en större eller mindre grad av depolarisation. Dessutom
är fenomenet genomgående mycket ljussvagt. Ehuru dessa
argument träffa det väsentliga i det nya fenomenet, verka de
emellertid vid första påseendet föga övertygande. Knappt två
månader senare har dock Raman tydningen färdig och framlägger
fullständiga experimentella bevis för densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
