Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hava redan omnämnt, hurusom man vid undersökningar
över kvarts fann, att endast vissa raman-linjer hava en
motsvarande ultraröd absorptionsfrekvens eller omvänt. Vi stå här
inför ett problem, som för ett ögonblick syntes kunna blockera den
snabba utvecklingen inom studiet av raman-effekten. Ett av de
markantaste utslagen för denna o överensstämmelse finna vi uti
Woods undersökning av Ranianeffekten hos HC1, varvid han
påvisade en skarp linje, vars frekvens (v*) mycket nära
överensstämmer med den beräknade »noll linjen» i det ultraröda
dubbelbandet vid 3,466 /u. Denna frekvens motsvarar ett
intensitetsminimum, en förbjuden emissions- eller absorptionsövergång hos
molekylen. Ännu mera detaljerade framträda dessa för
raman-effekten egenartade urvalsregler uti de av Mc Lennan och Mc
Leod, Rasetti o. a. undersökta homopolära molekylerna 02, N2,
H2. Uppkomsten av de ultraröda absorptionsspektra
förutsätter, att kärnsvängningarna i molekylen hava ett elektriskt
moment. Då ett dylik moment saknas eller åtminstone är mycket
litet för de homopolära molekylerna, uppvisa dessa ingen
absorption i det ultraröda. Helt nyligen tror sig dock C. P. Snow hava
påvisat mycket svaga absorptionsmaxima för dessa gaser, vilka
maxima nära överensstämma med kärnsvängningsfrekvenserna
uti de optiska bandspektra. Om så är fallet, låta sig emellertid dessa
förklaras ur ett dipolmoment, som induceras mellan
gasmolekylerna. De homopolära molekylerna hava naturligtvis dessutom
optiska emissions- och absorptionsband där
kärnsvängningsfrekvenserna framträda, kopplade till den nu aktiverade
ljuselektronen. De homopolära molekylernas raman-effekt studerades av
Mc Lennan och Mc Leod för flytande syre, kväve och väte. I
nedanstående tabell äro några observerade v* frekvenser samman-
r-ultraviolett .... 1552 3085 2331 4633 347,578 4159
ställda med motsvarande frekvenser ur de optiska banden. Vi
lägga märke till att för såväl syre som kväve grundtonen och
övertonen uti kärnsvängningarna framträda. För väte finna vi
^♦-Raman
02
1552 3049
N2 2H2
2335 4632 354,588 4149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
