Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
E. II t
11 t k c n
m —
m
v + v*
beräkn.
m —> m
beräkn.
6->
4 .
. . 39,456.6
39,456.6
6-> 8 . .
. 39,352.6
39,352.6
8-+
6 .
. . 39,472.5
39,472.6
8-10 . .
. 39,326.6
39,336.6
10
8 .
. . 39,489.1
39,488.6
10->12 . .
. 39,320.5
39,320.6
12
10 .
. . 39,504.4
39,504.6
12-* 14 . .
. 39,304.4
39,304.6
14-
12 .
. . —
—
14-»16 . .
. 39,288.4
39,288.6
Rasettis originalupptagningar uppvisa därtill även en serie
mycket svaga linjer — på vår reproduktion framträda de icke —
vilka motsvara övergångarna mellan de udda xotationskvanta
5 -> 3, 7 -> 5 etc. För 02 saknas dessa däremot helt. Dessa
förhållanden äro i full överensstämmelse med vad man något
tidigare har funnit inom de optiska bandspektra och som på ett
synnerligen vackert sätt fann sin tydning i den nya kvantmekaniken.
De båda slagen av rotationstillstånd — de udda och. de jämna
kvantatalens — motsvara vad vi beteckna molekylernas
orto-och para-tillståndsformer. Dessa hava olika statistisk vikt (3: 1
för H2; 2: 1 för N2; 1: 0 för O2) och överföras endast mycket
långsamt uti varandra. Rasetti återfinner även de av Mc Lennan
och Mc Leod påvisade raman-linjernås
kärnsvängningsfrekvenser för 02 och N2. Vi skola strax förklara, varför icke dessa
linjer uppvisa en motsvarande rotations struktur.
Nästan samtidigt funno en rad forskare (Carelli, Langer,
Dieke, Rasetti m. fl.), hurusom dessa förhållanden äro i
överensstämmelse med Kramers—Heisenbergs dispersionsteori,
vilken ju i sig även innefattar teorien för raman-effekten.
Intensiteten uti ett absorptionsmaximum, svarande till övergången
A±-+ A 2 mellan tvenne stationära tillstånd, bestämmes bl. a. av
en viss övergångskoefficient a12. Denna koefficient ingår däremot
icke i uttrycket, som bestämmer intensiteten hos raman-linj en,
vilken enligt teorien kan betraktas som sammansatt av två
frekvenser, av vilka den ena utgör en absorptionsfrekvens.
Kanske mera lättfattligt ter sig teorien utifrån några förut
kända spektroskopiska kombinationsregler. Antag således att
i figur (3) tillstånden Ax och A2 båda kombinera med tillståndet
B. Då gäller för atomen (Laportes regel) såväl som för
molekylen (Kronigs regel) att Ax och A2 icke kombinera sinsemellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
