- Project Runeberg -  Kosmos / Band 7. 1929 /
127

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi måste härvidlag dock beakta följande.
Beteckna Al9 B, A2 enbart elektrontillstånd,
kompliceras förhållandena beträffande
molekylen, där vi ofta finna alla tre
övergångsmöjligheterna (A1-> B-^ A2-^ AJ realiserade.
Skärpa vi emellertid regeln så, att den i
överensstämmelse med verkligheten även
innefattar molekylens kärnsvängnings- och
rotationstillstånd, gäller den exakt. Formulerad
i största allmänhet lyder regeln sålunda: en
atom eller molekyl kan icke genomlöpa en
sluten kretsprocess innehållande ett udda
antal elementarprocesser. En molekyl i
tillståndet A± antages således under växelverkan med
ljuskvantat hv via tillståndet B överfört uti tillståndet A2. Härvid
förlorar ljuskvantat energibeloppet A2AX motsvarande
RAMAN-frekvensen v*.

Vi äro nu i stånd att tyda de ovan nämnda experimentella
resultaten. En molekyl, som befinner sig i ett rotationstillstånd
karakteriserat genom kvanttalet m, överföres via tillstånden m — 1
och m + 1 uti tillstånden m —2, m och m + 2 enligt schemat:

Fig. 3.

m

m — 1 m + 1
K XXX
m—2 m m + 2

A,
B
A,

Vi erhålla följaktligen RAMANfrekvenser motsvarande Jm = 0,
+ 2, vilket är i överensstämmelse med Rasettis resultat.
RAMAN-frekvensen J m — o återfaller i den primära linjen,
såvida icke molekylen samtidigt erfar ett kärnsvängningssprång
n -> n1 = + 1, 2, . . . I så fall komma samtliga
rotationsövergånger Jm = o (0 -» 0, 1 -* 1. 2 2, . . .) att överlagra varandra,
så att en RamAN-linj e uppstår, vars intensitet är lika stor som
intensitetssumman av alla övriga linjer motsvarande övergångarna
jm — + 2. Detta förhållande förklarar, varför t. ex. Wood för
HC1 endast finner en enkel skarp linje, motsvarande O-linjen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:17:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1929/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free