Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raman-effekten av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bandet vid 3 466 f.t. Övriga av Mc Lennan och Mc Leod samt
Rasetti vunna resultaten följa omedelbart ur ovanstående schema.
Sambandet mellan Raman spektra och den kemiska konstitutionen.
Ett stort antal undersökningar över Raman-effekten gå ut på
att utreda, i vad mån den kemiska konstitutionen hos ett ämne
återspeglas uti intensitet, polarisation och frekvens hos
Raman-linjerna. Redan i sina första arbeten påpekar Raman betydelsen
av detta moment i upptäckten.
Pringsheim och Rosen (Z. S. f. Physik, 1928) undersökte en
rad kemiskt homologa föreningar: Metylenklorid (CH2C12),
kloroform (CH Cl3), koltetraklorid (CC14), acetylendiklorid (C2H2C12),
tetrakloretylen (C2C14), acetylen tetraklorid (C2H2C14) samt
vidare bensol (C6H6) och monoklorbensol (C6H5C1). Alla
föreningar, i vilka C—H-bindningen ingår, uppvisa ?*-värden
omkring 3 000 cm-*1, motsvarande de ultraröda absorptionsbanden
vid 3.3 a hos samma föreningar. Små variationer i läget hos de
senare återspeglas mycket känsligt i de förra. Det ultraröda
absorptionsbandet vid 6.4 u, som av Ellis o. a. angives som
grundtonen hos C—H-bindningen, har däremot ingen
motsvarande raman-linje. Över huvud taget måste man dock ställa sig
kritisk mot de försök, som tidigare hava gjorts för inordnandet
av de ultraröda banden uti system med grund-,
översvängningar eller summationsfr ek venser. Även C—C och
C—Cl-bindningarna uppvisa karakteristiska y*-frekvenser, men Pringsheim och
Rosen anse likväl mera omfattande undersökningar vara
nödvändiga för att med säkerhet kunna fastställa dessa. För toluol
(C6H5CH3) erhölls en skarp raman-dubblett, motsvarande det
av Coblentz funna dubbelbandet vid 3.43 och 3.28. Den
kortvågiga komponenten tillskrives CH3-bindningen, den långvågiga
bensolkärnan — detta i analogi med förhållandena uti de
alifatiska och aromatiska föreningarnas absorptionsspektra.
Venkateswaran och Karl undersökte metyl-, amyl-,
allyl-alkoholen och vatten. Överallt påträffas O—H-bindningens
karakteristiska RAMAN-linje. En märkbar utbredningseffekt hos denna
sättes i samband med alkoholmolekylens associationsförmåga. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
