Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan på ett avstånd av en femtedels våglängd från dipolen
representeras elektriska kraften E och magnetiska kraften H
med tillräcklig praktisk noggrannhet genom uttrycken
L — —^rz—smd- my/m: 11 = —sin# mikro-brauss,
Ali Ali
elär vi passat på att införa praktiska enheter, såväl för dipolens
moment C, som de resulterande fältstyrkorna, hI utgör dipolens
effektiva »meter-ampéretal»; l och h räknas i meter, R i km.
Ovanstående formler gälla för elektronen i fria rymden; vid
radiokommunikation har man emellertid alltid marken så nära,
att den därifrån reflekterade strålningen geometriskt adderas till
Fig. 3. Totala fältstyrkan i punkten M är resultanten av direkt strålning
utefter R{ och från marken reflekterad strålning utefter R2; den senare kan
tänkas utgå från dipolens spegelbild S\
den direkt från sändare till mottagare gående. Vår potential
tillåter en enkel beräkning av resulterande fältet var som helst i
rymden genom enkel .addition, en procedur, som för fullständigt
speglande (ledande) mark omedelbart följer ur
speglingsprincipen, men som av Weyl (1919) visades gälla vid godtycklig mark,
så länge man blott är intresserad av förhållandena på stort
avstånd från sändaren. Antaga vi, att den vertikala dipolen befin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
