Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som synes, ger formeln värdet 0 för fältet vid marken; i själva
verket måste där termer i 1/R2 tas med för att ge en föreställning
om det givetvis genom markens absorption på stort avstånd
högst försvagade fältet i horisontalplanet. Det visar sig
emellertid, att föga vinnes därmed förrän långt högre potenser av 1/R
tas med; detta har gjorts av Sommerfeld (1909), fast numeriska
beräkningar icke förelegat förrän under senaste år. Några
exempel på fältstyrkans avtagande utefter marken visas i fig. 4,
motsvarande förhållanden i svensk och engelsk terräng på fyra
olika våglängder. Den räta 45°-linjen motsvarar odämpad
utbredning.
Tydligen går huvudmassan av antennstrålningen uppåt i
rymden, även om genom lämpligt val av dipolhöjd över marken
(d = 0.458 X) den nära horisontellt utgående effekten vid
samma totaleffekt kan mer än fördubblas i jämförelse med nu bruk-
Fig. 4. Kurvorna visa i logaritmisk skala fältstyrkan på olika avstånd från
en radiostation med c:a 12 kw antenneffekt då olika våglängder användas.
Figurens vänstra hälft utmärker förhållandena i England, den till
höger i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
