Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terades, finnas ett par allvarliga hållhakar, av vilka endast
geofysiken kan profitera: opålitlighet, i tydligt samband med
magnetiska störningar, och multipelsignaler, särskilt framträdande som
skymningsfenomen. Vid uppdriven teckengivningshastighet
blandas understundom på olika vägar från samma sändare till samma
mottagare gående signaler så med varandra, att tolkning
omöjliggöres — ett e ( • ) blir ett i ( • • ), ett ne (— • •) blir 6 (—.. • •)
o. s. v. vid en hastighet av c:a 15 ord pr minut. De mottagna
signalerna, punkt för punkt och streck för streck, upprepas
nämligen som ett för örat lika kraftigt eko efter omkring en tiondels
sekund. Det är fenomen av denna art, fast betydligt
regelbundnare och för snabba för att av örat uppfattas, som sätta gränsen
för telegraferingshastigheten vid kortvåg och speciellt komma att
försvåra hastig bildöverföring med radio (bilderna bli ofta dubbla
eller flerdubbla) och telopsi (»television»).
Låt oss nu se, vad geofysiken lärt av de oscillogram, som tagits
under senare år för att analysera ekofenomenen och undvika dem.
»Horisontalekona», som iakttagas på våglängder under 34 m,
undantagsvis upp till 45 m, men mer regelbundet först under 20 m,
ha kvantitativt kunnat identifieras med signaler, som följt
storcirkeln genom sändare och mottagare i motsatt led mot den först
ankommande signalen; båda böra i huvudsak ha följt en väg,
som ligger minst 130 km över jordytan för att ekotiderna,
0\1385 + 0\0007 för en hel världsomsegling, skola stämma med
grupphastigheterna i ett medium, som förmår bryta vågorna
tillbaka till jorden. Största värdet hos dessa oscillogram ligger däri,
att de medgiva beräkning av ett maximivärde för den dämpning
vågorna rönt under sina omlopp kring jorden. Upp till 3 ekon
av en och samma signal ha registrerats, och amplituden vid 20
m nedgår i medeltal blott till en tredjedel under ett helt omlopp,
dämpningen är följaktligen endast 2 • 7 • 10~~5 pr km, vilket
bevisar, att huvudmassan av radioenergien passerat genom luft
med ytterligt få energiöverförande stötar pr sekund mellan
elektroner och tyngre ioner. Den nyss angivna höjden för dessa
luftlager är givetvis osäker; betydligt skarpare resultat ha nåtts
genom de ohörbara, eller rättare sagt med hörseln från huvudsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
