Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara tillräcklig. Ekotiderna utfalla vid långsam minskning av
våglängden väsentligen lika för att från och med vissa gränser
språngvis ökas till det dubbla och mer. Kvalitativa iakttagelser, såväl
inom rundradiobandet, som på kortare vågor, bekräfta för
övrigt samma slutsats: atmosfären utvisar ett flertal skilda
elektronmaxima, vilkas uppkomst måste förklaras; varje förklaring innebär
ett ställningstagande med avseende på atmosfärens sammansättning,
ionisering och täthet på de höjder, där elektronmaxima påträffas.
Radiotelegrafiens övertag över kabeltelegrafien är snabbheten,
icke de ojämförligt lägre anläggningskostnaderna; båda
kontrolleras ju av samma finansgrupp. Snabbheten härrör från att de
elektromagnetiska våggrupper, som Morsesignalerna i båda
slagens telegrafi utgöra, gå med mindre förvanskning genom den
fria rymden än i kabelns dielektrikum. Förvanskningen gör sig
kännbar genom en utsuddning, vilken blir mer och mer oläglig,
ju snabbare teckengivningen är. För normala Atlantkablar låg
denna gräns ända till för 10 år sedan vid 15 å 20 ord pr minut,
under det att radiotelegrafien rådde med det tre- eller fyrdubbla.
Denna gräns för radion orsakades emellertid icke av direkt
signalutsuddning, vilken kan beräknas betyda något först vid
tiodubbla ordantalet pr minut, utan av störande atmosfäriska
impulser (med ursprung dels i tropiska åskväder, dels i cyklonernas
kalla fronter), vilka blandade sig med signalerna och på grund av
sin stötkaraktär icke kunde fullständigt skiljas från dem. Ju
kortare våglängd som användes, desto lättare gick det emellertid
att genom stämda kretsar skilja störningar och signaler åt, utan
att de senare suddades ut. Den minsta våglängd, som gav
tillräcklig trafiksäkerhet, var emellertid 5 000 m. Man knöt därför
synnerligen ljusa förhoppningar om hart när obegränsad
telegraferingshastighet vid upptäckten, att våglängder under 50 meter
kunde användas för praktisk transatlantisk telegrafi. De störande
impulserna voro på dessa vågor praktiskt obefintliga, och de
selektiva mottagningssystemens tidskonstanter tillåta där
hastigheter på 1 000 ord pr minut och däröver.
Även om denna upptäckt var ett värdefullt tillskott till de
internationella förbindelsemedlen och enastående snabbt exploa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
