Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare förbi jorden, än de långsammare. En radiovåg, som
träffar denna ström i sned vinkel emot strömriktningen, kommer
därför, dels att betydligt försenas, dels att samtidigt brytas
tillbaka ur strömmen, mot jorden. På detta sätt kan man minska
de eljest i förklaringarna förekommande stora avstånden, som
visserligen kunna tolereras för upp till 5 sek:s ekon, men sedan föra
till orimligt stor utdämpning genom vågenergiens spridning enligt
kvadratlagen.
Som plausiblaste arbetshypotes vid förklaring av uppkomsten
av de olika elektrontäthetsmaxima vi påvisat, får nog
Lenard-effekten, direkt ionisering genom ultraviolett ljus av kortare
våglängd än 1 000 Å, anses. Vidare är ozonbildningen och
-förstöringen på 50 å 100 km säkerligen förbunden med åtminstone någon
alstring av lätta ioner, eller, högre upp, elektroner. 100 km:s skiktet
kan även tänkas uppstå genom direkt ionisering av 02 (l ^ 766 Å)
och iVr2U<730 Å), 240 km:s skiktet ur He (l < 487 Å) eller
genom någon av de många processer som föra till bildning av
N*9 N+ etc. Ett djupare studium av norrskens- och
nattljusspektra är givetvis rätta vägen för dessa kemiska frågors
utredande.
Träffar arbetshypotesen sakens kärna, så må erinras om, att
här ifrågavarande molekylers flertal ha klen strålningsförmåga
vid låg temperatur; genom sin ultraviolettabsorption uppvärmas
de om dagen, men kunna icke förlora mycket av sitt
värmeinnehåll under natten. Om solen sålunda verkligen utsänder
märkbar strålning av mindre våglängd än 800 Å, tvingas man att
antaga mycket hög temperatur dygnet om ovan 100 eller 150 km
eller ock stor rikedom på komplexa molekyler med infraröd
absorption, som sänka temperaturen under natten.
Det senare synes icke äga ovan 100 km, där temperaturen
måste vara högst betydande under natten att döma av »den gröna
norrskenslinjen» i natthimmelns ljus. Babcock ådagalade 1923
genom interferometriska fotografier, att den var enkel och skarp
samt att dess bredd icke gärna kunde överstiga 0.035 å. Han
påpekade även, att om linjen härrörde från helium, denna gas
måste ha temperaturen —45° C för att Dopplereffekten genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
