Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiovågorna som medel till den högre atmosfärens utforskande av fil. dr B. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 km:s distans, där normalt knappast något höres i vårt land
efter nattens inbrott. Analogien med dagförhållandena är i detta
fall fullständig. Även på dessa vågor kan en tydlig förändring
under de gångna 7 rundradioåren konstateras, tydande på
samband med solfläckarna.
Under dagen tror man sig ofta ha iakttagit, att
radiokommunikation genom en anticyhlon är lättare än genom en cyklon.
Sannolikt är, att denna verkan sammanhänger med det av Dobson
ådagalagda ozonunderskottet ovanför en anticyklon, överskottet
ovanför en cyklon. Ozon- och elektronmängderna skulle enligt
denna hypotes stå i omvänt förhållande till varandra; till
troposfären kan man i varje fall icke förlägga detta radiofenomens
förklaring. Här finnes givetvis ett spår att följa, när det gäller
tillfredsställande förklaring av cyklonernas och anticyklonernas
uppkomst.
Bland hittills oförklarade, och i facklitteraturen knappast
berörda, fenomen må omnämnas ett av fil. dr. G. Alb. Nilsson i Lund,
upptäckt, CoMPTON-effekten liknande, uppträdande av upp till
sju längre våglängder vid mottagning vissa kvällar av europeiska
och amerikanska stationer mellan 15 och 20 m. Frekvens
skillnaden har ibland varit 50 kc/sek, ibland upp till 150 kc/sek
mellan dessa olika bivågor: Möjligen röja de en Doppler-effekt i 1 500
km:s skikten, som väl kunna tänkas ha en häftig rörelse, eller
ock moduleras vågen under sin passage genom luftlager, som
påverkas av starka sändare (blixtar?) på 2 000—6 000 m våglängd.
I fråga om de Hals-Störmerska världsrymdsekona, vilka höras
efter 3 sek till flera minuter, må dels hänvisas till Störmers
sammanfattning i Naturwissenschaften 1929, pag. 643, dels till P. O.
Pe-dersens utredning i Kgi. Danske Videnskabernes Selskab,
Math.-fys. Meddelelser IX, 5 (1929), dels till att en ytterligare
förseningsgrund verkligen finnes vid sidan om de hittills framförda, som
bygga på ett stillastående elektronmedium med mycket
specifika egenskaper. Utgående från Störmers förklaring genom
reflektion mot innerväggarna i de toroidala rum, som lämnas
elektronfria, när ionmolnen från solen svepa kring jorden,
framhålles, att de snabbaste partiklarna (elektroner) komma att stryka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
