Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid var överenstämmelsen mellan teori och experiment
icke alltid fullkomlig. Teorien fordrade ett av den primära
strålningsfrekvensen oberoende a, och Barklas tidigare mätningar
syntes fullständigt bekräfta detta. Senare experiment med hårda
röntgen- och ^-strålar visade emellertid ett tydligt avtagande av
a med stigande frekvens, till värden som för den hårdaste
strålningen väsentligt understego det teoretiska, utan att någon
tillfredsställande förklaring av denna anomali kunde givas. Det var
emellertid på en annan punkt som den fundamentala konflikten
mellan teori och experiment först skulle framstå med full
tydlighet. Vid de tidigare experimenten av Barkla och andra
användes såsom primärstrålning det kontinuerliga spektrum från
röntgenröret, eventuellt efter frånfiltrering av den mjukaste
strålningen. I alla händelser innehöll därför det primära knippet
strålning fördelad över ett betydande våglängdsintervall.
Under dessa förhållanden fastställde Barkla genom
absorptionsmätningar ströstrålningens identitet med den primära
beträffande den effektiva våglängden, såsom teorien fordrade. Denna
uppfattning bibehöll sig under en längre följd av år trots enstaka
uppgifter i litteraturen om en ströstrålning mjukare än den
primära.
COMPTONS UPPTÄCKT.
I ett år 1922 publicerat arbete företog sig A. H. Compton att
med en kristallspektrograf undersöka ströstrålningen från kol
under inverkan av den karaktäristiska K-strålningen (Ka) från
en molybdenantikatod. I Comptons försöksanordning,
schematiskt avbildad i fig. 1, har svårigheten att erhålla en tillräckligt
intensiv ströstrålning lösts genom en speciell konstruktion av
CooLiDGE-röret (fig. 2), som möjliggör en placering av den
sekundärstrålande substansen Biomedelbar närhet av antikatoden
T (till vänster i fig. 1). Ströstrålningen i en bestämd riktning —
i fig. den vinkelräta — mot det primära knippet avgränsas
genom en serie spalter och infaller mot vridkristallen för att
reflekteras in i jonisationskammaren, som mäter intensiteten för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
