Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPERIMENTELL BEKRÄFTELSE AV TEORIENS
FORMLER.
Det är av stor betydelse att dessa teoriens förutsägelser, som
kvantitativt föreligga formulerade i uttrycken (6), (7) och (8),
i flera avseenden äro tillgängliga för en experimentell prövning.
Antalet arbeten med detta syfte, som sett dagen sedan teorien
först uppställdes, är redan betydande. Som en sammanfattning
av resultaten torde kunna sägas, att experimenten i varje punkt
bevisat giltigheten av teoriens formler. Denna prövning fördelar
sig väsentligen på trenne olika områden: a) mätning av
våglängdsförskjutningen (8a); b) mätning av rörelseenergien för
rekylelektroner av olika riktning (7a); c) undersökningar över den
samtidiga emissionen av sekundärt kvantum och rekylelektron
vid den individuella ströprocessen, speciellt för prövning av (6).
I det följande skall en kort redogörelse lämnas för några av dessa
arbeten.
Frekvens ändring en. Under tiden närmast efter Comptons
upptäckt stod existensen av den observerade våglängdsförskjutningen
under livlig debatt. Trots upprepade försök lyckades man i
jepperson-laboratoriet vid Harvarduniversitetet under en lång
tid icke påvisa någon förskjuten linje, och från detta håll
betvivlade man starkt riktigheten av Comptons resultat. Striden
avgjordes emellertid till dennes fördel, och det visade sig att en
envis störning av speciell art orsakat det negativa utfallandet av
försöken i Harvard.
I fig. 3 och 5 utmärker linjen m det teoretiska läget av den
förskjutna linjen enligt (8a). Överensstämmelsen med läget av
motsvarande jonisationsmaximum är i alla dessa fall mycket
god. En skarpare prövning tillåta de fotografiska upptagningar
av effekten som gjorts under senare år. Som ett exempel kan
anföras ett experiment av Sharp under användning av stor
diffusionsvinkel (cp = 169°). Ur våglängsförskjutningen erhölls ett
värde på (h/mc)exvti = 0.02432 + 0.00009 Å.E., varvid
mätningen utfördes på den intensivaste delen av linjen med hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
