Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gien En, efter densamma energien ’Em. Energiprincipen fordrar
då för ströstrålningen enligt Smek al en frekvens v’ sådan att:
hv + En
eller
v’ — v
varvid givetvis även fallet Em — En kan förekomma. Denna
formel innefattar i. sig den s. k. Raman-effekten för det optiska
spektralområdet, i vilket fall En, Em i allmän het hänföra sig till
energien i svängningsrörelsen hos molekylens atomer. Då
röntgenstrålning ger upphov till sekundärstrålning genom
växelverkan med en elektron, kan energien hos den senare väl antaga
godtyckliga positiva värden, svarande mot rörelseenergien för
fria elektroner, men däremot ondast vissa bestämda, negativa,
(bundna elektroner). Tillhör En det senare slaget måste Ein
vara positiv eller — En, enär övriga diskreta elektronnivåer i
allmänhet kunna anses innehålla det högsta möjliga antalet
elektroner. I senare fallet är naturligtvis v’ — v, svarande mot den
icke förskjutna linjen, såsom redan tidigare framhållits. Det
förra alternativet betyder emission av elektronen, med kinetisk
energi, Elll9 som a priori kan antaga alla värden mellan 0 och
hv + En. Processer av detta slag skulle enligt (9) ge upphov till
en kontinuerlig ströstrålning från v’ = 0 till v’ = v + ^j- = v — v03
det senare med införande av frekvensen för tillhörande
absorp-tionskant hv0 = — En. För ursprungligen fria elektroner gäller
motsvarande; i detta fall omfattar den kontinuerliga
ströstrålningen även frekvenser *’’>r, emedan En är positiv.1 Hittills har en-
1 På den allra senaste tiden synes det ha lyckats B. Davis och D. Mitchell
att genom användning av utomordentligt hög dispersion —
dubbelkristallspektrograf — upplösa den icke förskjutna linjen i ett antal skarpa
komponenter, vilkas lägen icke bero av riktningen. Bekräftas dessa resultat, torde
man här ha att göra med diffusionsprocesser förknippade med
elektronövergångar mellan olika energinivåer, varvid dock atomen själv måste absorbera
hela överskottet av impuls. Frekvensförskjutningen stämmer med
energivärdena för den sekundärstrålande substansens mjuka röntgennivåer.
- hv’ + Llh
h
(9)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
