Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast energiprincipen tillämpats. Vilka inskränkningar beträffande
den i en given riktning utstrålade frekvensen betingas nu av
impulslagen? Fordra vi att impulsen hos den infallande strålningen
skall fördela sig uteslutande på ströstrålningen och elektronen,
är det tydligt att endast en skarp linje av det kontinuerliga
sekundärspektrum är möjlig, i överensstämmelse med den
ursprungliga teorien vid fria elektroner. Som tidigare framhållits,
har man vid bundna elektroner även möjligheten av en
växelverkan med atomresten, som på grund av sin stora massa
praktiskt taget borde kunna tjäna som en reservoar för impuls utan
att nämnvärt störa giltigheten av energibalansen enligt (9).
Principiellt kan man nu även för en elektron med positivt Em —
vanligen betecknad såsom fri — antaga existensen av en koppling
med omgivande atomer, som möjliggör utbyte av impuls och
därigenom tillåter emissionen av ett kontinuerligt ströspektrum
i den givna riktningen. Väsentligt bestämmande för formen av
detta kontinuerliga spektrum, inom de angivna gränserna, är
tydligen i detta fall sannolikheten för utbytet av impuls mellan
elektron och atom med det till en viss sekundär frekvens
svarande beloppet.
Det är här som kvantmekaniken griper in, i det man kan säga,
att den möjliggör en beräkning av dessa sannolikheter. Metoden
ger nämligen ett uttryck på det till varje v’ hörande elektriska
momentet för systemet ifråga, som i sin tur bestämmer
strålningsintensiteten för denna frekvens i den givna riktningen. Det
visar sig nu, att intensiteten i ströspektrum har ett maximum
just för det värde som motsvarar den CoMPTONska
frekvensförskjutningen. Beräkningen ger vid handen, att detta maximum bör
vara mycket skarpt, om för den därtill hörande processen
d. v. s. för hård strålning och löst bundna elektroner; i detta
fall ligger huvudmassan av den diffunderade intensiteten i den
Comptonförskjutna strålningen. För elektronerna i de djupare
nivåerna blir maximum bredare och, i den mån \Em\ närmar sig
starkt diffust; samtidigt växer den relativa intensiteten av
den icke förskjutna strålningen. Kvalitativt bekräftas dessa
teoriens förutsägelser beträffande intensitetsförhållandet av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
