Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
experimentella resultaten, såsom i det föregående framhållits.
Även den kvantitativa överensstämmelsen mellan Wentzels
beräknade värden på intensitetsförhållandet och de av Woo
experimentellt uppmätta synes vara ganska tillfredsställande;
LINJEBREDDEN.
Hittills ha vi icke berört frågan om bredden av den förskjutna
linjen. Kvantmekaniken möjliggör en beräkning av denna
storhet. I de med j onisationskammare eller fotografiskt registrerade
spektra av ströstrålningen betingas bredden av den förskjutna
linjen väsentligen av spektrografens apertur samt av den
omständigheten, att den uppmätta ströstrålningen i verkligheten
tillhör ett ändligt vinkelområde omkring den givna riktningen,
varvid frekvensen för varje del av detta område i huvudsak
bestämmes genom formeln (8a). Om betydelsen av den förra
faktorn ger bredden av den icke förskjutna linjen besked; vill man i
största mån eliminera inflytandet av den senare, bör man
tydligen studera sekundärstrålningen i en riktning nära 180°, där
förskjutningen har sitt maximum och därför är relativt okänslig
för små vinkelfel. I Comptons första arbeten, liksom i flertalet
av de följande, erhölls en förskjuten linje betydligt bredare än
den icke förskjutna, vilket väl dock till största delen får
tillskrivas den betydande vinkelöppningen. Förskjutningen mättes
alltid till jonisations- eller svärtningskurvans högsta punkt. För
prövning av teoriens förutsägelser i avseende på skärpan av den
förskjutna linjen och dess beroende av våglängd och
elektronbindning torde dessa mätningar ej vara tillräckliga.
Experimentellt har linjebredden helt nyligen ingående
studerats av du Mond., ifråga om sekundärstrålningen under 169°
från beryllium vid användning av en molybden-antikatod. Som
resultat finner denne forskare, att intensitetsfördelningen för
CoMPTON-strålningen stämmer väl med den, som teoretiskt
beräknas genom superposition av ströstrålningen från de olika
elektrongrupperna i substansen, varvid dock en eventuell med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
