Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allvar Gullstrand av prof. H. Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
res axiala krökningsradie är det direkta aberrationsvärdet.
Knippets ena symmetriplan innehåller två strålar, längs vilka
anastigmatisk strålförening (med enkel symmetri) äger rum.
Dessa två strålar närma sig varandra och sammanfalla, när
knippets astigmatism minskas och försvinner, knippet blir
anastigmatiskt med dubbel symmetri. Om härvid de direkta
aberrationsvärdena äro olika, för symmetriplanen, föreligger
»aberrationens astigmatism», särskilt uppvisbar om knippets axiala
del avbländas. Den ena brännytan företer fyra vinkelräta
kanter, synbara som ett kors å en skärm nära
fokalpunkten. Förefinnes längs axeln, mellan symmetriplanen, två
huvudsnitt, äger bildpunkten åtta stycken strålformiga utskott.
Denna egendomlighet utmärker ävenledes det i ögat brutna
strålknippet. Tänker man sig ett meridianplan lagt längs
ögats approximativa axel, så visar aberrationen i detta plan
olika värden, allt eftersom det vrides, aberrationen
genomlöper ett antal maxima och minima. Motsvarande de förra fås
strålar, utlöpande från bildpunkten, — stjärnornas »strålighet».
Orsaken härtill antogs av Helmholtz ligga i ögonlinsens
sexstråliga anatomiska byggnad, men befinnes av Gullstrand vara
optiska olikformigheter i den skiktade linssubstansen,
föranledda av olika dragning i linsens upphängningstrådar. Nämnda
maxima och minima å ögats aberration hava även till följd,
att i stället för en gynnsammaste punkt av strålförening (ovan
anförd) erhålles två sådana. Vid mera måttlig pupillvidd
inställes på näthinnan den som bestämmes av maxima, vid större
pupillvidd den som motsvarar minima.
Såsom framgår av dessa antydningar, intager
cirkelpunkternas geometri en dominerande ställning i studiet av
strålsammanbrytningen. Gullstrand har också ägnat detta tema en
särskild undersökning, »Zur Kenntnis der Kreispunkte» (1904).
Det ovan anförda torde även låta se, att de frukter av
Gullstrands arbeten, som tillfalla ögats dioptrik, göra honom till
detta områdes nydanare. Det i ögat brutna strålknippets
konstitution och därmed näthinnebildens beskaffenhet hava
erhållit sin uttömmande karakterisering för normala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
