Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willhelm Wien av laborator B. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om strålarnas hastighet beräknas ur avböj ningen i de båda
fälten, finner man i allmänhet ett lägre värde än det, som
erhålles ur urladdningsspänningen. Wien drog härav den
slutsatsen, att en ständig omladdning äger rum i kanalstråleknippet.
Neutrala atomer och molekyler förlora elektroner och övergå till
positiva joner. Positiva joner upptaga elektroner och
neutraliseras. Även kunna partiklar upptaga så många elektroner,
att de förvandlas till negativa joner.
Detta omladdningsfenomen har studerats av Wien i ett flertal
undersökningar. Vid en av dessa anbragtes i strålens väg två
parallella magnetiska fält, det ena bakom det andra.
Intensiteten hos de odevierade strålarna mättes med en Faradays bur.
När det längst bort från katoden belägna fältet inkopplades,
försvagades det odevierade strålknippet med en viss bråkdel,
emedan de laddade partiklarna avböjdes. Intensiteten hos detta
odevierade knippe förändrades endast obetydligt, då även det
närmast katoden liggande fältet släpptes på. Enligt Wien
uppkommer i kanalstråleknippet ett jämviktstillstånd, så att förhållandet
mellan antalet laddade och oladdade partiklar är konstant.
Om detta tillstånd störes därigenom, att en del laddade partiklar
avböjas, återställes jämvikten av sig själv.
I ett annat arbete har Wien påvisat, att omladdningarna
minskas vid lägre tryck. Han har dessutom behandlat detta
fenomen teoretiskt och experimentellt bestämt den fria
våglängden för omladdningarna.
Wien har under sina forskningar över kanalstrålarnas
egenskaper betydligt förbättrat observationsmetoderna på detta
område. Vid de tidigare experimenten hade man för alstrandet av
kanalstrålarna, i hela urladdningsröret ett jämförelsevis högt
gastryck. Därvid förekomma ett stort antal stötar mellan
partiklar i vila och i rörelse, vilket i hög grad komplicerade det
fenomen man önskade studera. Detta missförhållande har Wien
avhjälpt genom att förbinda urladdnings- och observationsrum
med en mycket fin kanal. I det senare rummet kan trycket
hållas mycket lågt genom ständig pumpning; på grund av den
fina kanalen kan nämligen en avsevärd tryckskillnad upprätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
