Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willhelm Wien av laborator B. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållas mellan de båda delarna av röret, och ny gas får ständigt
strömma genom hela röret. Med denna metod kan man
undersöka kanalstrålarna vid olika tryck. Metoden har även den
fördelen, att gasen ständigt är ren, medan den vid konstant
gasfyllning förorenas genom gasutbyte med elektroderna. Wiens
förbättrade arbetsmetoder ha upptagits av andra forskare och
således kraftigt bidragit till den senare utvecklingen på detta
område.
I anslutning till Starks upptäckt av spektrallinjers
uppdelning i ett elektriskt fält år 1913 framställde Wien året därpå
följande resonemang. Om en partikel med laddningen e rör sig
rätlinigt med en hastighet av v cm/sek i ett magnetiskt fält av H
Gauss, som är riktat vinkelrätt mot banan, påverkas den av
en kraft vH/c, som är vinkelrät mot vektorerna v och H (c är
ljusets hastighet). Denna kraft är likvärdig med den. som
utövas på samma laddning av ett elektriskt fält på vH/c
elektro-statiska enheter eller 300 vH/c volt/cm.
Man kan framställa kanalstrålar i vätgas med en hastighet av
108 cm/sek. Om desssa strålar gå fram i ett magnetiskt fält på
10 000 Gauss, verkar på varje sådan partikel ett fält likvärdigt
med fältstyrkan 10 000 volt/cm. Denna magnetiska fältstyrka på
10 000 Gauss bör således ha samma effekt på kanalstrålarnas
ljusemission som ett elektriskt fält på 10 000 volt/cm. Om
således de elektromagnetiska lagarna även, gälla i detta fall, bör
man kunna observera en transversell, elektrodynamisk effekt
utmed en axel, som står vinkelrät mot fältet vH/c. Utmed
kanalstrålarnas riktning överlagras denna av Dopplereffekten. Wiens
elektrodynamiska effekt kan således endast observeras i det
magnetiska fältets riktning.
För att pröva denna teoretiska betraktelse lät Wien
vätekanalstrålar gå genom ett smalt glasrör mellan polerna till en
kraftig elektromagnet. Polerna voro genomborrade och genom
kanalen observerades linjerna Hp, Hy, H§ i en ljusstark
spektrograf; med en kalkspatplatta iakttogs uppdelningen i olika
polarisationriktningar. Strålarnas hastighet mättes ur
Dopplereffekten. Wien fann 1916 en tydlig uppdelning i det magne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
