Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de fleratomiga molekylernas ultraröda frekvenser av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söktes experimentellt av Cooley och
Ellis och teoretiskt av Dennison.
Det förefaller vara nästan
obligatoriskt att tänka sig denna molekyl i
form av en regulär tetraeder, med
jff-kärnorna placerade i hörnen och
kolatomen i centrum enligt figur 1.
Modellen har emellertid så djupa
rötter i den organiska kemiens historia,
att vi med tillfredsställelse återfinna
densamma vid tolkningen av
molekylens ultraroda spektrum. ’ Enligt ovan sagda bör metan uppvisa
nio egenfrekvenser, vilka emellertid på grund av tetraederns
regulära form sammanfalla uti fyra separala grundfrekvenser
(vx v2 vz r4), av vilka vx är enkel, v2 dubbel, vz och v± tredubbla.
Häröver lagra sig vid anharmoniska bindningsförhållanden
mellan atomkärnorna, molekylens över- och
kombinationssvängningar, varför dennas totala kärnsvängningsspektrum uttryckes i
formeln:
där t äro hela tal. Dennison beräknade dessa frekenser under
mycket förenklade antaganden, såsom t. ex. att de på kärnorna
verkande krafterna kunna uttryckas som enkla funktioner av
avstånden dem emellan och enbart riktade längs figurlinjerna.
På så sätt uppnåddes en grov överensstämmelse på cirka 10 %
mellan de beräknade frekvenserna och de av Cooley och Ellis
observerade. De båda frekvenserna vz och v± identifierade han
med två starka absorptionsband vid 3,3 ja och 7,7 medan
däremot de symmetriska frekvenserna i\ och v2 av skäl som
strax skola anföras icke äro direkt påvisbara.
En betydelsefull faktor vid bedömandet av den intensitet,
varmed kärnsvängningarna uppträda i spektrum, ligger i
betingelsen, att dessa måste åtföljas av en variation hos molekylens
elektriska moment. Sålunda uppvisa icke de homopolära
molekylerna H2, N2, 02 någon absorption i ultrarött och av samma
skäl bortfalla de symmetriska kärnsvängningarna i spektra av
5—301795
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
