Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de fleratomiga molekylernas ultraröda frekvenser av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektronstrålars diffraktion i (C02) föreligger ännn icke, men
torde kunna, lämna ett direkt svar på frågan.1
Kolsyrans ultraröda absorptionsspektrum uppvisar tre band,
vilkas centra ligga vid 2.72 ^, 4.25 /j, och 14.7 ju. Alternativen
(a) och (c) fordra tre, alternativet (b) däremot endast två
egenfrekvenser, varför således det spektroskopiska materialet talar
mera direkt för de förstnämnda. Emellertid kan, såom Eucken
påpekade, en av dessa frekvenser, och i så fall den kortvågiga
vid 2.72 ju tolkas som en kombinationsfrekvens. Att så
verkligen är förhållandet visar nyare undersökningar över kolsyrans
dispersion. Dispersionskurvan n (Å) bestämmes som bekant av
uttrycket:
’ n2 - 1 p 2 , ^ Vt
n2 + 21 3 v J / j — v
dar d =–p.
rim 1
e = laddning, m = massa hos den oscillerande partikeln samt
N Avogadroes tal (N = 6.06 x 1023). Enligt den klassiska teorien
motsvarar ft antalet resonatorer för egenfrekvensen viy enligt
kvanteteorien däremot sannolikheten för absorptionsprocessen vt.
Sannolikheten för en absorptionsprocess är givetvis mycket
större vid en’egen frekvens än vid en kombinationsfrekvens, då
den sistnämnde innebär ett samtidigt inträffande av tvenne
kvantesprång i molekylen. Detta förhållande avspeglas mycket
mera objektivt uti förloppet hos dispersionskurvan än vid en
bestämning av intensitetsförhållandena mellan de ultraröda
absorptionsbanden. Figur 4 återger dispersionsförloppet efter en
undersökning av’Wetterblad (Dissertation, Upsala 1924). Medan
våglängderna 14.7 jli och 4.25 /a uppvisa en mycket starka anomal
dispersion är densamma å Wetterblads kurvor nätt och jämt
märkbar vid 2.7 2 ju.
1 Anm. till korrekturet. R. Wiert i Ludwigshafen har nyligen i Physikalische
Zeitschr. XXXI, 1028, 1930, rapporterat en dylik undersökning över CS2, 00a och
N2O varur framgår att dessa molekyler äro exakt stavformiga, medan däremot
SO2 är hakformig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
