Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kausalitet och komplementaritet av professor O. Klein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fysikens användbarhet. Ju närmare nian lärde känna de
enstaka atomernas egenskaper desto tydligare framträdde de
svårigheter, som skulle föra till uppställandet av
kvantateorien.
Det skall här framhävas, att vi i denna uppsats icke skola
sysselsätta oss med den modifikation av den vanliga fysiken,
som Einstein skänkt oss i sin relativitetsteori, och som,
emedan den ännu bevarar den kausala naturlagen och antagandet
om fenomenens objektivitet, kan betecknas som kronan på den
klassiska fysiken. I kvantateorien kommer man långt även
utan att taga hänsyn till relativitetsteoriens omsmältning av
begreppen tid och rum. Dock erbjuder den ännu till stor del
olösta frågan om dessa båda teoriers harmoniska
sammansmältning ytterst intressanta problem i samband med
atomkärnornas struktur och förekomsten av elektriska
elementarpartiklar.
Det nya drag i naturen, som Plancks upptäckt skulle
uppenbara, är icke i och för sig svårtillgängligt. Det
framträder sålunda på kemiens område i ämnenas bestämda
egenskaper och de språngvisa ändringarna vid kemiska reaktioner,
som bilda en så egendomlig kontrast till den kontinuitetens
princip — naturen gör inga språng — som kännetecknar de
klassikå naturlagarna. Först så småningom — och framför
allt genom Bohrs arbete på frågan om atomstrukturen —
blevo emellertid dessa företeelser så väl analyserade att man
förstod att det här gällde en ny princip, som icke kan
återföras på de redan kända naturlagarna. Att detta var fallet
framgick med största tydlighet genom själva enkelheten hos
den atommodell — en positivt elektrisk, relativt tung
partikel, atomkärnan, omgiven av ett antal negativt elektriska
ytterst lätta partiklar, elektronerna — som den experimentella
forskningen påtvungit oss; ett dylikt litet »planetsystem»
skulle ju enligt de klassiska naturlagarna fullständigt sakna
den bestämdhet, som kännetecknar de verkliga atomerna.
I det angrepp på atomproblemet, som skulle rädda
fysikerna ut ur de antydda djupa svårigheterna, införde Bohr i an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
