Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kausalitet och komplementaritet av professor O. Klein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet med våglängder att göra, som äro oerhört små i
jämförelse med våra apparaters dimensioner. Genom
superposition av plana, rena vågor av nästan samma svängningstal
och fortplantningsriktningar kan man här framställa en
»vågrörelse», som är inskränkt till ett område, vilket visserligen
är mycket stort i förhållande till våglängden men dock så litet
i jämförelse med vanliga föremål, att vi i ett givet ögonblick
kunna tillskriva en dylik våggrupp ett bestämt läge i
rummet. Nu är det sant att gruppen på grund av vågornas olika
fortplantningsriktningar och i allmänhet även olika
fortplant-ningshastigheter, så småningom kommer att sprida sig över
ett större och större område. Dock, ju flera våglängder
gruppen omfattar, desto bättre håller den samman. Den på
strålebegreppet grundade geometriska optiken, som vi alla fått
lära i skolan, inskränker sig just till den på ljusvågornas
litenhet beroende möjligheten att begagna dylika våggrupper,
vars spridning kan försummas, vilket medför att man i stor
utsträckning kan reda, sig utan vågföreställningen. Inom den
klassiska mekanikens användningsområde nöjer man sig i
likhet härtill med en noggrannhetsgrad, som icke är större än
att en våggrupp, som omfattar oerhört många våglängder, kan
anses för en punkt.
En närmare utveckling av likheten mellan en materiell
partikels rörelse och utbredningen av en liten våggrupp — en
likhet som är djupare än man vid första ögonkast kunde
förmoda — har nu visat att de symboliska materievågornas
svängningstal måste väljas proportionellt mot partikelns
energi, medan våglängden måste sättas omvänt
proportionell mot partikelns impuls (produkten av massa och
hastighet). Impulsens riktning (partikelns rörelseriktning)
representeras härvid av vågornas fortplantningsriktning. Dessa
relationer, som redan Einstein använt vid ljuskvanta, äga
enligt de Broglie universell giltighet för alla slags kroppar.
Man har sålunda ett slags lexikon, som översätter de
mekaniska begreppen till begrepp lånade från vågföreställningen.
Härvid stöter man emellertid omedelbart på en egendomlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
