Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kausalitet och komplementaritet av professor O. Klein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skenbart oövervinnelig’ svårighet; ty, som vi ha sett medför
varje inskränkning i vågornas område en bristande renhet med
avseende på svängningstal (eller våglängd) och
fortplantningsriktning, medan partikelföreställningen i motsats härtill
fordrar att man på en gång kan tala både om impuls och energi
och om ort och tid.
Det skall här framhävas att de materiella partiklarnas
vågegenskaper äro alldeles otvivelaktiga. Om också upptäckten
av dessa egenskaper skett på indirekt väg, har man senare
kunnat påvisa liknande interferensverkningar vid elektroner
— och sista tiden även vid molekyler — som vid
röntgenstrålarna. Det torde vara bekant att atomerna i en kristall bilda
ett ytterst fint och regelbundet nätverk, ett s. k. gitter, som
ger sig till känna genom de egendomliga
interferensverkningar, som uppkomma när röntgenstrålar träffa kristaller, och
som utgjorde det första säkra beviset på dessa strålars
vågnatur. Detta fenomen lämnar icke allenast den bästa källan
till upplysningar om kristallstrukturen utan för samtidigt till
de noggrannaste bestämningarna av röntgenstrålarnas
våglängder. På liknande sätt har man nu kunnat mäta de
Broglie-vågornas våglängder och härvid funnit de Broglies
antagande om sambandet mellan våglängd och impuls fullständigt
bekräftat. Ett om möjligt ännu säkrare bevis på
vågföreställningens användbarhet i mekaniken, — som i själva verket var
de Broglies utgångspunkt, och som närmare utvecklats av
österrikaren Schrödinger — har man i atomernas stationära
tillstånd, vilka i kvantamekaniken framträda som ett slags
stående vågor (egensvängningar) av liknande art som en fritt
svängande strängs rena toner (grundton och övertoner).
Liksom ljudet från en sträng endast innehåller grundtonens och
övertonernas svängningstal, utgöra de stationära tillståndens
energier — i överensstämmelse med sambandet mellan energi
och svängningstal — de enda möjliga energivärdena för en
atom.
Härmed äro vi åter vid det kvantateoretiska dilemmat, ty
medan en sträng utmärkt väl kan utsända alla de möjliga to-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
