Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till dessa resultat må anmärkas, att någon hänsyn till
strålningens variation med lufttrycket ej tagits (detta gäller i övrigt
också de MiLLiKANska mätningarna) och att alltså hela variationen
med lufttrycket, som enligt M. Muraigl-mätningarna till
storleksordningen vida överträffar andra eventuella variationer ligger i
dessa medelvärdskurvor. Samtliga serier med undantag av en äro
tagna augusti—september månader samma år och kunna sålunda
ej säga något definitivt om variationerna under stjärnåret.
Motsvarande variationer på Zugspitze mars 1927 äro mindre
framträdande och tillmätas av Buttner själv mindre vikt.
Andra mätningar likaledes med den KoLHÖRSTERska anordningen
ha givit andra resultat. Så hava Hess och Mathias av sina
registreringsmätningar inom 7.2 cm tjockt Fe-pansar på Sonnblick
(3,100 m), samt i tre lägre höjder i Tyrolen, Graz (390 m), Lans
(800 m) och Patscherhofel (Schutzhaus 1,970 m) ej kunnat
påvisa någon stjärntidsvariation. De framhålla dock i
överensstämmelse med en av Corlin framförd hypotes, att den av de förra
forskarna funna stjärntidsvariationen kunde vara något endast
för den vekaste delen av strålningen karakteristiskt. J. Clay,
som likaledes mätte med Kolhörsters jonisationskammare i
Bandoeng på Java, fann likaledes ingen variation, som kunde sättas
i samband med bestämda himmelscentra.
Till dessa kommo omfattande registreringar på M. Muraigl
(2,500 m) åren 1928—1929 medelst den större HoffmanNska
apparaturen med kompensationsförfarande. De till 560 mm Hg
lufttryck reducerade jonisationsvärdena i milliamp. komp.ström
äro i fig. 7 avsatta som ordinata och stjärntiden som abscissa.
I samma figur är den ursprungliga av Kolhörster och v. Salis
angivna variationskurvan intecknad liksom även av Steinke
angivna kurvor. Steinke har vid dessa försök använt sig av en
jonisationskammare enligt Hoffmann omgiven av ett pansar av
12 cm Fe. Anmärkningsvärt är, att Steinke efter reduktion till
konstant lufttryck varken i fråga om den genom allsidigt 12 cm
Fe filtrerade strålningen eller i medelvärdskurvan för den med
+ 29° öppning registrerade kurvan finner några variationer, som
kunna hänföras till st järntiden. Däremot finner han i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
