Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kurva (fig. 7), som han erhåller genom differensbildning av dessa
två medelvärdskurvor, och som alltså representerar den veka
tillsatsstrålningen genom den givna öppningen, vissa variationer,
som han sammanställt med den KoLHÖRSTERska och en av honom
själv 1926 tagen kurva. Han tyder också dessa kurvor så, att den
vekaste delen av strålningen skulle visa en stjärntidsvariation
liknande den, som de andra kurvorna visa. Registreringarna
från M. Muraigl kunna dock ej tydas som en bekräftelse härpå.
M. Muraigl-kurvorna visa variationerna efter eliminering av
lufttryckets inflytande både i fråga om den vid allsidig avskärmning
registrerade intensiteten, som i fråga om registreringarna med övre
delen av Pb-pansaret avlägsnat. I förra fallet finna vi
oregelbundna variationer med en maximiavvikelse från medelvärdet
av ± 0.5 %, i andra fallet ha vi tydligen över de oregelbundna
variationerna en daglig period överlagrad med en amplitud av
+ 0.6—0.8 % från medelvärdet. I de motsatta årstiderna visa
de bägge kurvorna 12 timmars fasskillnad, som emellertid
försvinner, om intensiteterna i stället ordnas efter ortstid (se sid. 130).
Maximiavvikelsen från medelvärdet i den motsvarande
SteinKEska kurvan från nov. 1926 är obetydligt större, omkring + 1 %.
I mer instrålningskurvan från M. Muraigl finna vi en liknande
variation, som i fråga om den med 40° öppning registrerade kurvan
med en avvikelse från medelvärdet av ± 4 %, under det att i
den STEiNKEska motsvarande medelkurvan avvikelsen är + 7 %.
Den ursprungliga av Kolhörster och v. Salis publicerade
kurvan, till vilken de förutnämnda i avskärmningsförhållandena
närmast äro att hänföra, visa större maximiavvikelse från
medelvärdet, nämligen ± 12 %.
I M. Muraigl-serierna med upptill öppet pansar framträda
oregelbundna variationer av storleksordningen + 0.3 %. Vissa
variationer framträda alltså, om man med Corlin bildar en
medelvärdskurva av det samlade M. Muraigl-materialet för upptill
öppet pansar. Corlin finner dessa återstående variationer visa
gemensamma drag med den STÉiNKEska kurvan och sluter därav,
att även i M. M.-materialet en stjärntidsvariation för den vekare
strålningen är förhanden. En preliminär bearbetning av Cor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
