Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallet, att två och. en gång till och med tre av dessa banor synes
utgå från samma ställe utanför dimkammaren och genomlöpa
densamma inom 0.02 till 0.03 sek., d. v. s. under den tid som
dimkammaren är verksam. I ett senare arbete av Auger och
Skobelzyn förklaras denna företeelse genom CoMPTON-effekten:
I det fall att det är fråga om en ytterst hård /-strålning förbliva
såväl strökvantum som elektronen mycket nära i primärstrålens
riktning, så att vid upprepade ströprocesser två elektroner kunna
få samma bana. En /^-strålning som primärstrålning kan inte
förklara så ofta förekommande flertalsbanor i primärstrålens
riktning. Sannolikheten för utlösning av en sekundär elektron
i primärstrålens riktning är nämligen för /^-strålning väsentligt
mindre än för /-strålning. Därför sluta Auger och Skobelzyn
i motsats till Bothe och Kolhörster till en /-natur hos den
kosmiska strålningen. Rent teoretisk betraktelse leder K. A.
Das till den åsikten, att, om ultrastrålningen är av korpuskulär
natur, denna då blott kan bestå av H-kärnor med något omkring
7/10 av ljushastigheten.
I registreringskurvorna med den HoFFMANNska
kompensationsanordningen visar sig alltid en viss allmän oro, som
emellertid tid efter annan avbrytes av större jonisationsstötar. I
M. Muraigl-registreringarna förekomma c:a 2 å 4 stötar på 24
timmar. För att söka förklara dessa plötsliga jonisationsstötar
uppställde Hoffmann två av sina jonisationskammare, vardera
inom allsidigt 10 cm Pb bredvid varandra och kompenserade
jonisationsströmmen i bägge kamrarna med samma
valsmotstånd. Det visade sig, att jonisationsstötarna uppträdde på
olika tider i de olika kamrarna; kunde sålunda ej
sammanhänga med kompenseringsanordningen. Vid uppställning av
samma försöksanordning i Stassfurtgruvorna försvann den
nämnda oron i registreringarna. Bestrålades däremot med Ra
/-strålning visade sig även där nyssnämnda oro, utan att några
större stötar förekommo i registreringen och den måste därför
tydas sammanhänga med jonisationsförloppet självt. Enligt
Hoffmann skulle man möjligen kunna förklara de stora jonisa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
