Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsstötarna uppstå vid atomsprängning och. därvid uppkomna
H-strålar.
Redan år 1906 tänkte sig Richardson, att den
genomträngande strålningen, som förorsakade jonisationen vid jordytan,
kunde vara av extra-terrestriskt ursprung. Han tänkte sig den då
närmast som en radioaktiv strålning från solen.
v. Schweidler visade 1915, att planeterna, månen, solen och
övriga himlakroppar icke kunde komma i betraktande, om man
ej tillskrevo dem oerhörda värden på egenaktiviteten (30
miljoner ggr aktivare än jordskorpan). Snarare kunde man då tänka
sig kosmisk materia i godtycklig förturming förklara den kosmiska
strålningen. Den behövde då vara endast 100 ggr så aktiv som
jordskorpan.
Med de stora energimängder, som måste sättas i samband med
emitteringen av denna högfrekventa strålning, tänker man sig
väl numera allmänt, att något slag av materieomvandling är
ansvarig för ultrastrålningen.
Den förste, som närmare utvecklade den tanken, var Nernst.
För att kompensera materiesönderfallet i universum antager han
nybildning av högatomiga ämnen. Denna skulle försiggå på
bestämda ställen i universum, huvudsakligen i unga stjärnor.
Därvid uppstår en ytterst högfrekvent strålning, motsvarande
de stora lösgjorda energimängderna. Då de unga stjärnorna äro
anhopade i närheten av vintergatan, tänker sig Nernst en
förstärkning av ultra-^-strålningen vid dennas meridianpassage.
Enligt denna hypotes skulle alltså strålningskällorna vara
anhopade till vissa ställen på himmelen. En bekräftelse på teorien
skulle de Kolhörster-v. SALis-BuTTNERska
stjärntidsvariationerna vara. Emellertid ligger huvudmaxium vid 16h, alltså ej
vid vintergatans kulmination utan vid kulminationen av ett
område, där himlen är relativt stjärnfattig.
Millikan har utvecklat denna tanke ytterligare. Han utgår från
sin absorptionskurva ner till 60 meters vattendjup, (se sid. 122),
som kan tolkas genom antagandet av tre band, för vilka
medelabsorptionskoef. äro resp. 0.30, 0.08 och 0.05 m-1. Den vekaste
strålningen motsvarar våglängden 0.00038 Å eller 0.38 XE d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
