Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ljuset till röntgenstrålningen av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektronbanan, så uppkommer den s. k.
hyperfinstrukturen genom en inverkan från atomkärnans magnetiska
fält på elektronens rörelse. En överslagsberäkning av
denna inverkan visar, att densamma till sin storleksordning
passar väl till att förklara vissa observationer av fina
linjeuppspaltningarj som först gjorts med
interferensspektroskopiska metoder, där en synnerligen hög upplösning kunnat
åstadkommas. Genom användandet av mycket fin spalt och
högt driven noggrannhet i justeringen av
vakuumspektrometern här det lyckats lic. Arvidsson att inom det extremt
ultravioletta området påvisa dylika hyperfinstrukturer. I Fig. 9
äro återgivna några förstoringar av dessa hyperfinstrukturer,
tillhörande joniserat vismuts spektrum.
VI. PLANGITTERMETODENS INFÖRANDE INOM
RÖNTGENSPEKTROSKOPIEN.
Vi skola nu övergå till att nämna något om arbetena för
utvidgning av det röntgenspektroskopiska området i riktning
mot det ultravioletta gebietet. I ett tidigare band av Kosmos
(Band 5, 1925—26) har civilingenjör Thor^eus givit en
framställning av situationen, sådan den var vid den ifrågavarande
tidpunkten. Under de få år, som sedan dess förflutit, har
emellertid mycket betydande framsteg gjorts, varigenom den
tidigare luckan mellan röntgenspektra och optiska spektra
blivit utfylld även från detta håll. I den nämnda uppsatsen
redogjordes för, hur det lyckats, att genom användning av vissa
fettkristaller med stor gitterkonstant tränga ytterligare ett
stycke upp mot större våglängder. Civilingenjör THORiEUS
hade vid sina egna arbeten lyckats systematiskt följa ett
flertal röntgenspektralserier ett gott stycke utanför det förut
kända området. K-serien kunde följas till syre med våglängden
23.7 A. E. och L-serien till vanadin med våglängden 24.2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
