Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektroskopiska isotopundersökningar av fil. lic. G. Stenvinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Vi tänka oss, att molekylerna befinna sig i svängnings- och
rotationslöst tillstånd, men aktiverade, så att ljuselektronen befinner
sig i en energirikare bana än den normala. Övergår elektronen
till sin normala bana, utan att molekylens svängnings- och
rotationslösa tillstånd ändras, så frigöres därvid ’elektronenergi’ och
en strålning utsändes, vars frekvens enligt föregående
beteckning skulle vara v1. Vi vilja kalla denna frekvens för
bandsystemets ursprung. Detta är gemensamt för båda
isotopmolekylerna, då vi ju försummat elektronuppspaltningen. I fig. 2
ha vi avsatt denna frekvens i nedre raden (A).
Betrakta vi nu molekyler, som utföra samma elektronsprång,
och hava kärnsvängningsenergi men sakna rotation i såväl
begynnelse- som sluttillstånden, så kommer strålningens frekvens
att vara vel + vsv, där vv svarar mot ändringen i
kärnsvängningsenergi och är positiv, eller negativ, allt eftersom denna
minskas eller ökas vid övergången. Men härvid komma de båda
isotopmolekylerna att utsända olika frekvenser, och frekvens:
skillnaden är proportionell mot v™ (ekv. 9a). Enligt
överenskommelsen om beteckningarne Mx och M2 är alltid enligt (10)
ρ < 1. Då blir enligt (9 a) v2 < vx för positiva vsv och omvänt
v 2 > v± för negativa v™, med andra ord frekvensen för den tyngre
isotopmolekylen ligger närmast bandsystemets ursprung v1. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
