Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försöket var hans och att han förutsett resultatet; kort sagt,
han tog så mycket av äran som han möjligtvis kunde.
Faraday fortsatte experimenten med andra ämnen och
lyckades kondensera åtskilliga gaser, som dittills ansetts vara
permanenta, såsom kolsyra, svavelväte, svaveldioxid,
ammoniak m. fl. Tjugo år senare återupptog han dessa försök och
utökade väsentligt antalet kondenserbara gaser. Ehuru syre,
väte och kväve alltjämt motstodo alla hans ansträngningar att
överföra dem i vätskeform, var Faraday tydligen förvissad om
att detta skulle låta sig göras.
År 1825 blev Faraday medlem av en kommitté, tillsatt av
Royal Society för att undersöka möjligheten att fabricera glas
för optiska ändamål. I fyra år arbetade han intensivt på att
framställa nya glassorter, men lyckades ej få några resultat,
som kunde praktiskt utnyttjas. Ett slags glas, som han
erhöll vid dessa försök, ett mycket tungt blyglas sammansmält
av borsyra, kiselsyra och blyoxid med spec. vikt 5.44 och
brytningsindex upp till 1.9 för violett ljus, blev emellertid
sedermera av stor betydelse vid Faradays upptäckt av
magnetismens inflytande på polariserat ljus (se sid. 22).
Strängt sysselsatt som Faraday var både på grund av dessa
arbeten och sin tjänstgöring vid Royal Institution, fann han
dock tid även till andra undersökningar. Bl. a. upptäckte han
år 1825 kolvätet bensol och experimenterade med
naftalin-svavelsyra. Under dessa kemiska arbeten drogos hans tankar om
och om igen till de elektromagnetiska fenomenen. År 1825
publicerade han i Quarterly Journal of Science en kort notis,
som beskriver ett försök att erhålla en elektrisk ström genom
magnetisk influens. Faraday förklarar där, att eftersom en
elektrisk ström inverkar kraftigt på en magnet och strävar att
föra dess poler i cirklar kring tråden, kan det antagas, att en
reaktion utövas på den elektriska strömmen. Han väntar sig,
att om en kraftig magnetpol närmas intill en strömbana, skall
strömstyrkan avtaga. Försöket utfördes så, att polerna till
ett elektriskt batteri förbundos medelst en solenoid, ledningen
innehöll också en känslig galvanometer. I solenoiden inlacles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
