Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
actions, and the magnetic condition of all matter.» Här
beskriver han upptäckten av diamagnetismen och konstaterar, att
alla ämnen påverkas av magneter.
En stav av det tunga glas, vari Faraday först upptäckte
magnetismens inflytande på ljuset, upphängdes lätt rörlig mellan
polerna till en kraftig elektromagnet. Staven ställde sig
vinkelrätt mot kraftlinierna. En ensam magnetpol verkade
repellerande på glaset. Faraday fortsatte därefter att pröva även
andra ämnen, först och främst dem, som han använt vid sin
föregående undersökning, men även andra, ogenomskinliga,
såsom svavel och fosfor. Likaledes undersökte han en rad av
vätskor. Hans första lista över diamagnetiska ämnen upptar
en brokig samling av de mest olika substanser från en del
salter och några kemiska grundämnen till får- och oxkött, blod,
läder, äpple och bröd.
Hos en del substanser fann Faraday å andra sidan en svag
magnetism, men inga kroppar voro oberörda av magneternas
inflytande.
Även många metaller undersöktes, och Faraday fann bland
dem det ämne, som visade den starkaste diamagnetismen,
nämligen vismut. Redan tidigare hade denna egenskap hos vismut
observerats, den förste, som lade märke därtill var Brugman
1778; Bailiff konstaterade 1829, att både vismut och antimon
repelleras av magneter, men dessa iakttagelser hade icke väckt
något större uppseende. Det som då betraktades som en
isolerad företeelse hos dessa två metaller, visade sig efter Faradays
arbeten vara en synnerligen vanlig egenskap hos materien.
De följande åren ägnade Faraday åt undersökningar över
magnetism i kristaller och över gasers magnetiska egenskaper
— han konstaterade, att syre är magnetiskt, under det att
andra, såsom etylen och cyan, befunnos vara diamagnetiska.
Faradays arbeten kastade nytt ljus över de magnetiska
fenomenen. Med berättigad stolthet kunde han avsluta en av sina
uppsatser med följande ord: »För några få år sedan var
magnetismen för oss en ockult kraft, som endast verkade på ett fåtal
ämnen; nu befinns det, att den utövar inflytande på alla krop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
