Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronens egensvängningar i förtunnade gaser av fil. dr. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. ft. Några av H. Guttons kurvor för olika våglängder. De heldragna
kurvorna ange Lechersystemets längd vid resonans och de prickade
resonansströmmens amplitud. Stora vä den på dessa storheter svara mot små värden
på plasmats dielektricitetskonstant och ledningsförmåga, och omvänt.
Mot Guttons och Cléments tolkning av knyckarna i
kurvorna i fig. 5 med hjälp av antagandet om egensvängningar
gjordes invändningar av danskarna Pedersen (1927) och Rybner
(1928). Guttons och Cléments hypotes föreföll ju rätt
äventyrlig innan den fick stödet av Tonks teori, och Pedersen och
Rybner visade också, att försöksresultaten i huvudsak kunde
tolkas utan detta antagande. Ersätter man nämligen kapaciteten
mellan plattorna (fig. 6 a) med en koppling enligt fig. 6 b, där
KGZ är den del av kapaciteten, som faller på själva röret och K
är plasmats dielektricitetskonstant, så finner man genom
tilllämpning av ekv. (1), att KCZ kontinuerligt avtar med växande
ionisation. Då nu KC3 passerar genom värdet —C2 bör den
kombinerade kapaciteten (vilken, om man bortser från ledningsförmågan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
