Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronens egensvängningar i förtunnade gaser av fil. dr. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Maxwellsk. Men hänsyn till det låga trycket vid Langmuirs
försök och det därmed följande relativt ringa antalet
sammanstötningar mellan elektroner och gasmolekyler förefaller det svårt
att föreställa sig, hur en dylik fördelning skulle hinna inställa
sig under den korta tid, elektronerna uppehålla sig inom plasmat.
Detta föranledde Langmuir (1928) till hypotesen om
elektronsvängningar i plasmat, vilka skulle, genom ökat energiutbyte
mellan elektronerna, åstadkomma, att den Maxwellska
fördelningen inställde sig hastigare, och det gav också anledningen
till hans ovannämnda, tillsammans med Tonks utförda försök
med dessa svängningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
